Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är bara rädd att hon är för fin; för si, hon är ej van vid
några hussysslor, kan inte koka en ärlig gröt, hm.»
«Men det är ändå en bra hygglig menniska, och hvad hon
inte nn kan, det lär hon sig nog med tiden.»
«Hm, hm, men att bli lärspån . . . och dessutom så är hon
så lärd.»
«Men hon har åttatusen trehundra trettio tre riksdaler riksgäld
— inte tiotusen som jag förut sade; men det är ändå en samlad
styfver.»
«Ja ja, visst är det förmånligt, ja det är det visserligen, och
saken tål att tänka på; .men efter du varit så god att höra efter
på två håll, hä hä, så är det ej så underligt att man kommer i
valet och i qvalet, hä hä.»
«Du får naturligtvis sjelf välja när sorgtiden är slut»,
skrattade Ulriksson; «till dess kan det vara tids nog. Du kan
fundera, som du vill, men sedan skall du taga i med saken och göra
ditt val; ty det går min själ inte an att du går här som en
enstöring.»
Den gode kaptenens ambassad hade äfven på Sigurdsnäs gjort
sin tillbörliga verkan. Mamsell Pjorry blef liksom mera sluten och
gick oftare ut att promenera och satte sig då alltid, mot sin vana,
vid eremitaget i parken. Der satt hon i djupa tankar hela
tim-mar, och flickorna undrade storligen hvad det kunde vara, som
gjorde den goda mamsellen så drömmande. Georg visste så c|er
temligen förhållandet, men hade fått så stränga tillsägelser att
tiga, att han ej förtrodde flickorna den stora hemligheten.
Selina kunde dock ej underlåta att forska; hon fann nämligen
ett nöje i att vara den beskedliga Pjorrys förtrogna och favorit
och att roa sig på den ömma mamsellens bekostnad. Sigrid före*
brådde henne ofta denna dubbelhet; men fick alltid ett svar som
hon ej kunde motsäga.
«Kära Sigrid, när menniskan inte mår väl utom då man
skrattar åt henne, är det ju en samvetspligt att göra det. Hvad har
du vunnit med din öppenhjertighet antfat än att Pjorry icke kan
med dig, att hon hatar dig, så mycket ett så i känslor aförväldt»
bjerta kan hata.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
