Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag har aldrig trott det svarta spöket», sade hon, «det der
visste jag förut: af djefla ägg komma djefla ungar, säger
ordspråket, äplet faller inte långt ifrån trädet. Men, Gud ske lof,
silfret kom hon inte åt — annars så hade nog tattarungen, så
präktig hon gjorde sig, nog ... ja, likgodt, jag vet hvad jag
menar.»
Den goda mamsellens uppsyn förrådde tillfredsställelse öfver
att hon haft rätt och att hon segrat på sin belästa rival i öfra
råningen.
«Jag tycker just hvad vår fransyska mamsell skall vara flat
en smula; jo, sådan är hennes uppfostran — tattarungar och
skojare.»
«Kära Begina», sade Sigrid, som kom in och fick höra slatet
af dessa sin gamla väns utgjutelser, «kära Begina, dömer icke,
så varden J icke dömde.»
«Ja, säg det, lilla fröken», sade mamsellen och lade armarne
fromt i kors på bröstet, «men visst sade jag det förut, och fröken
Sigrid har allraminst att tacka henne för.»
«Jo, for mycket, Begina lilla — för mycket. Hon var det
som lärde mig huru obetydlig jag är, huru litet jag kan.»
«Kan? Jaså, kunde hon sätta opp en simpel väf — dräll är
ej värdt nämna P Kunde hon sköta ett hushåll P Kunde hon
någonting som var värdt så mycket som ligger på min flata haad?
Nej, inför lefvande Gud, hon dugde till något i»
«Säg ej så, Begina, hon egde kunskaper och talanger, som
jag ej eger.»
«Ja, läsa en smula franska, ja, och sjunga en smula — åh ja,
det gjorde hon bra, och fastän jag ej kunde med henne, så satt
jag ofta här i min kammare och gret som ett barn, när den
otäckan sjöng till klaveret deroppe. Jag kan inte annat än
förarga mig på den svarta ungen, som narrade mig att gråta.»
«Nå, kära Begina, der ser ni också hennes öfverlägsenhet
öfver mig, jag kan aldrig narra dig att gråta.»
<Jo, af glädje, fröken liUa», sade Beginir; «rmen i Guds namn,
hvarför rymde honP Det var väl just ingen som ville hålla på
henne.»
«Att få tants bifall till hennes plan hade varit omöjligt; nu
då den ej kan ändras, så . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
