Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par makar stödja Évarandra dock blst när de vilja förstå
hvarandra och dela ljuft och ledt med hvarandra. Det är mannen
lika värdigt att dela en hastrus sorg eller glädjas med henne åt
hennes käraste minnen, Bom att dra sig inom ett skal af köld och
förklara allt för blott svaghet och barnslighet, som dock ingenting
annat är’ än den qvinliga jättekraften att minnas mycket och för-
saka mycket — och dock ej knota, utan tacka Honom som gaf
och tog.
Kamreren och hans hustru förstodo hvarandra icke, fastän
begge hade att tacka samma grundidé for sina anlag; men han
hade med våld tillkonstlat sig en kraft, som ej föll sig naturlig
— hvaremot hon var sann och uppriktig i hela sin varelse. ’
«Du måste ut och förströ dig», sade han, «du måste förströ
dig och ej sitta hemma och fördjupa dig i ’din saknad.»
•Men, min gode man», smålog hans hustru, ainen jag sörjer
icke; då jag tänker på min flicka, är det ej med smärta, utan
med en innerlig fröjd, ty jag tycker att hon ser mig, att hon nic-
kar åt mig och berättar mig, att hon är lycklig, fri och glad . . .
ser du, det är ju icke sorg detta.»
«Men det är ändå smärtsamt», sade kamreren, som sjelf aldrig
kunde tänka på sin lilla flicka, utan att känna smärta i själen;
men detta kom deraf, att han ej lydde sin känsla. Hade han lydt
den och ej på sitt vis velat vara karl, hade sorgen, som hon all-
tid gör, slutligen burit blommor — men dem ref han bort med
vilja, . och således voro endast taggarne qvar. crDu får inte sitta
inne och fördjupa dig i din sorg», sade kamreren, «du måste för-
strö dig.»
«Men den förströelsen plågar mig.»
«Plågar? Åh nej, lilla Emilie, det är inbillning. Vi skola
åka ut och ta frisk luft; då skall du se, att allt blir bättre. Frisk
luft och ombyte äro förträffliga botemedel mot sorg och inbillade
olyckor.»
Sagdt och gjordt. Kamrerns åkte en half timma derefter
uppför Drottninggatan och utom Norrtull.
Vid Stallmästaregården betade renhjorden, och detta blef nu
ett föremål for kamrerns uppmärksamhet.
«Ne-nej, se den der lilla flickan», yttrade han till sin hustra;
«är hon icke lik vår lilla Annette?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
