- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
18

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den gamla spinnrocken föreföll honom som en relik, det
syntes honom nu som en kränkning af det heliga, att han vidrört
den. Men dessutom, och det tog hårdast, hade han väckt
fruktan inom den fredliga familjen — en skrockaktig fruktan, som
dock skulle göra många mörka stunder i den lilla kojan.

«Ack!» tänkte han, «så är det att vara högvis i otid.»

Då han andra dagen träffade Johanna, smålog hon godt och
sade: «käre herre, det blir ingenting af med edra tankar.»

«Hurdå?»

«Jo, se mormor — ser ni, jag bad just för er, då hon
började klaga der uppe — och då förstod jag, att det var henne
emot — ja det är det.»

Med detta fick magistern nöja sig — han var sjelf sin
lyckas smed och kunde ej upptäcka förhållandet, utan att bli ansedd
för en helgedomsrånare.

Några dagar derefter voro hans mätningar slut, han visste
nu på tummen, huru högt svenska vallen stigit sedan Wargentin
lefde och kunde således veta med en precision, som var alldeles
förunderlig, att Sverige vid Odens tid var ett slags arkipelag och
Småland en hel hop holmar, som småningom höjt sig ur hafvet
och torkat.

«Farväl, käre magister», sade åldermannen och skakade
ynglingens hand, så denne trodde att lifvet skulle ruskas ur honom;
«farväl med herrn! Visst har herrn pratat en hel hop persilja för
Johanna — flickan talar om allting för far och mor, förstår herrn,
ty det brukas här i huset — och hon hade kunnat gå och förgapa
sig i herrn, om inte gamla mormor, Gud signe själen! kommit så
precist emellan.»

III.

Främlingen.

«Jag är väl fattig, Johanna», yttrade Johannes ett par år
derefter; »men, i Guds namn, vi äro fattiga begge.»

Johanna teg.

((Hör på, Johanna, vill du ha mig ?» sade ynglingen, «detkan
du väl säga huru du sjelf vill, hvad far och nior tycka, få vi nog
veta sedan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free