Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dårhuset 9åsom ätten Ärensvamp frän Kalfhagen, till skilnad från
ätten Arensvamp från Småland, som icke ens egde en kalfhage
och således på intet vis representerade den urgamla feodaladeln,
éom den förra dock kunde, på grund af Kalfhagen.
Det var, som sagdt är, på morgonqvisten och majoren hade,
på sätt det antyddes i inledningen, besigtigat sin vagn och
packat på sig en mängd löst gods, då han ändtligen hörde sin lilla
frus påminnelse: «söte Trasybulus, kom in och ät en smula, innan
du reser.» Derinne hade församlat sig en hel hop af ortens
honoratiores, nämligen prosten Slentriander med sin adjunkt,
magister Drängstedt, kommissarien Lisk och kapten Trossbotten, en
gammal hedersman, som bodde snedt öfver från Kalfhagen, på ett
undantag, der han lefde af pension.
«Se så, i Guds namn!» sade majoren; «kom nu, mine herrar,
och ta en liten kläm!» och dermed satte han sig ned vid bordet,
stack servietten i halsduken och söp; ty det är ej helsosamt att
stå när man super. «Var god ta af refbensspjellet — nåh, hvad
skall jag nu säga vid riksdagen?»
«Yid riksdagen», återtog prosten Slentriander, en lång, något
koppärrig man, som bar håret slätkammadt öfver öronen; «detta
riksmöte blir märkligt — jaha, mycket märkligt, det nya
representationsförslaget —»
«Ja, just det der representationsförslaget eller hvad fan det
heter», yttrade majoren; «det är ett förböfladt tyg, de der nya
orden; bror Slentriander måste säga mig något om hvad de betyda
— det der representationsförslaget, hvad är det egentligen?
Lands-höfdingen sade till mig då jag satt med i komitén: ’major
Arensvamp är ganska säkert emot det nya förslaget1. ’Ja bevars’, sad«
jag naturligtvis; ty landshöfdingen tog för afgjordt, att jag kände
det der sattyget på mina fem; men jag vet det inte i denna stund
— och dock, förstår bror, är jag af min heder bunden att rösta
mot det — åh ja, det är inte svårt att säga nej.»
«Vill du ha litet mer refbensspjell, Trasybulus?»
«Nej, säger jag, nej, i evighet nej; man kan må illa vid att
höra sådana dumheter.»
«Kors, är du sjuk, lille Trasybulus, mår du illa?» yttrade
tna-jorskan, som hörde något dåligt.
«Jaså, tack mor, jag mente det der repretent —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
