Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om kredit på ett halfstop; det skall riktigt betalas i morgon. Om
bara fan väl tog det långa spektaklet derinne, så skulle jag lefva
väl se’n.»
Deruppe i andra våningen af samma hus bor kapten von
Slarfven. Afven han är gift, lyckligt gift och har en liten sot
hustru. De hafva blott varit gifta i några få år och hålla
innerligt af hvarandra. Lilla frun förde förmögenhet med sig i huset,
och det behöfdes; von Slarfven var fattig som en skåpråtta och
behöfde hvad han fick. Nu skaffade han sig en hel våning, alla
möbler af mahogny; von Slarfven går halfva dagen i
sidennatt-rock, utsydda tofflor och rökmössa. Lilla frun visar sig hvarje
morgon i en modern morgondrägt af musslin. Man ser dagligen
främmande der i huset, vänner och bekanta, det forstås. De små
barnen se ut som dockor; men hvarje afton är von Slarfven borta,
frun också, men åt hvar sitt håll; mannen spelar höga spel med
förnämt folk och har den äran att förlora betydligt. Småningom
har kaptenens lynne förvandlats; han är mera ömtålig och kinkig
än förr; lilla fruns morgondrägt gör ej samma intryck på hans
hjerta som fordom.
Frun sitter en afton derhemma; — hennes syster är hos
henne — lilla frun gråter; hvad kan felas? «Ack, Amelie!» säger
hon, »gift dig aldrig, om du ej vill bli lika olycklig som jag.
Yon Slarfven älskar mig, det vet jag, men han blir dock likväl
alltmera kall emot mig; jag vet att han förlorar betydligt på spel,
att den yppiga lefnad, som våra bekantskaper göra nästan
oundgänglig, uttömmer våra tillgångar.»
»Skulle», frågar systern och slår upp sina barnsliga klara ögon
till en fråga, »skulle din man mindre älska dig, då han vet med
sig, att det är han som förstört din förmögenhet; skulle han ej
med kärlek återgälda hvad hans obetänksamhet kostar dig?»
»Nej, nej, min kära Amelie, så är det icke, det är sällan
samvetsförebråelsen gör en menniska bättre än förr!» snyftar frun;
»då han återser mig, gnager honom medvetandet, jag blir honom
obehaglig, derföre att min närvaro alltid uppväcker smärta i hans
bröst. Du minnes att vår far mycket höll af vår vördnadsvärda
prost derhemma, att de beständigt umgingos, men sedan den gode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
