Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båret i lockar omkring den bleka kinden. Ännu kunde man,
oaktadt ålderdom och död, röja spåren af den sorts skönhet, som
aldrig förgår. Vid kistans fötter stodo gamla friherrinnans
säll-skapsfruntimmer, Jacoba 0’Maccy, en blek, temligen lång gestalt,
och bredvid henne magister Getbard, i sin skiffergrå drägt, sina
blanka stöflar med tofsar.
«Prosten verkställde jordfästningen och Jacoba, med tillhjelp
af Gerhard, tillskrufvade locket. Jag kunde ej märka ett drag af
svårmod på den grå mannens ansigte. Så säker var han om
återseende.
«Några veckor derefter rullade en likvagn vägen fram till
Götlunda kyrka. Vintervinden hven skarp och hotande, och blott
afbrutet hördes de små landtklockornas klagan. I en efterföljande
vagn åkte baron, magistern och Jacoba. Den olyckliga Fransisca
Alboni, den sista i hvars ådror en droppa af Galiazzo Sforzas blod
flöt, hvilar på Götlunda kyrkogård bredvid sin Felix, och på
graf-stenen, som baronen låtit sätta på grafven, står: Här hvilar Felix
Ankarstjerna och hane maka Fransisca Alboni — men under
namnen står symbolen i Sforzas vapen, en orm, som slukar ett barn;
— dock, öfver den står der ett ankare, hoppets, och öfverst en
stjerna, ljusets symbol.»
«Men hvar blef magistern af, tant Margret, och den irländska
flickan?» frågade litet hvar.
«Den irländska flickan återvände hem till Irland och magistern
fick ett litet torp att bo uppå. Der lefde han i några år, lika
obemärkt och indraget som förr, men ändå beständigt ett föremål
för de kringboendes uppmärksamhet, som dock ej tycktes besvära
honom- Tusende historier gingo i svang om honom, att han var
i förbund med hin onde, att han var Svedenborgare, katolik eller
någonting dylikt; ty det kan verkligen för massan af folket vara
detsammä. Den gör sig ej reda för skillnaderna, utan åtnöjer sig
alldeles förträffligt med ett blott namn — ett ljud, som den sätter
i stället för ett begrepp, en åsigt.»
«Men var han icke katolik?» frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
