- Project Runeberg -  Också ett ord öfver tidens religiösa fråga /
28

(1847) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett eget påfvedöme endast uppstod i Occidenten.
Reformationens återgång till den äldsta christendomens
grundsatser och bruk upphäfde den papistiska skilnaden emellan
prest och lekman. Dermed hade det andliga
personlighetsbegreppet brutit sig ut ur kleresiet in i församlingen.
Presterskapet blef en funktion, ett uppdragi församlingen,
presten en lärare och predikare af ordet, en förvaltare af
nådemedlen, ej mera en ofl’rare och medlare mellan Gud
och menuiskor genom mässeoffret. Saligheten hade blifvit
en gemensam angelägenhet. Dermed var hierarkiens
egentliga grund bruten.

Det kyrkliga medvetandet hade med reformationen
öfverskridit presteståndets gränser och var inkommeti
församlingen. Men reformationen hade tillika i sjelfva verket
grundat statens suveränitet öfver kyrkan; och denna makt
utöfvades af furstarne, såsom statsenhetens representanter.
Församlingens egna deltagande i kyrkans, liksom
ständernas deltagande i statens angelägenheter, aftog efter de stora
religionskrigen, i samma mån som furstemakten tillväxte.
Så förlorade kyrkan allt mer sitt sammanhang med folket.
Snart blef den blott en yttre monarkisk eller aristokratisk
form, ett kyrkligt appendix till den utbildade
embetsmannastaten. Att i kyrkan en sjelfständig kraft innebodde, det hade
både folk och regeringar haft tid nog. att förglömma, då
med fransyska revolutionen den yttre politiska statsenheten
slog om och nytände sig i folkets medvetande. Den nya
staten kände sig sjelfständig nog att umbära kyrkans
stöd. Revolutionen upphäfde begreppet om statskyrka.
Dermed hade den frigjort religionen; och ifrån detta
ögonblick skulle denna låta sig förnimma såsom en egen
makt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ocksa1ord/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free