Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men just för denna gamla tro hade samma lära visat sig
ovederlägglig. Subjektets nya tro på sig sjelf kunde blott
förstöras, derigenom att det vetande, hvarpå den var grundad,
bröts och upplöstes uti sina motsatser; – hvilket
också slutligen försiggått.
Än en gång: Gud lät ej dela med sig. Endera:
han var, allt i allom, och då all växling af varande och
icke-varande endast skenbar; eller ock: endast denna växling
af det förgängliga var (om detta ord här må brukas) –
så att i denna växling menniskans ande var utan Gud eller
sin egen Gud.
Det sistnämnda var också den i sig sjelf återgångna
andens sista ödslighet och utarmelse. Ty på honom är
hvarken kategorien af varelse (han går utöfver
varandet), ej heller kategorien af icke-varelse (denna kan
icke betvinga honom) tillämplig. Med anspråket att
bestämma sig sjelf, omfattar han bäggedera, så väl det
obestämda varandet (som just är icke-varelse), som det
bestämda varandet. Han är det mellan och öfver bägge
sväfvande. Dermed når han upp ända till den ursprungliga
skapelsen, och kan likväl i sig sjelf finna hvarken
begynnelse eller slut. Han är det i evig oro sig sjelf
förtärande; och deruti har han erkänt sin egen lott. Denna
lott är en fallen andes, som ej af egen makt kan hinna
till Gud. Men denna mennisko-andens sista insikt är mera
värd, än alla de trappsteg, som han måst genomgå för att
komma till den samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
