Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget vid Bomhöft i Holstein 1227. Danmark måste sluta fred
och behöll af alla sina eröfringar endast Estland och Rugen.
Eider blef åter gräns mot söder.
Valdemar blef på sin ålderdom lika utmärkt i fredens idrotter,
som han förut varit i krigets. Redan i början af hans regering
hade landskapslagarne i Skåne och på Själland blifvit samlade
jo|| och upptecknade; nu lät konungen utarbeta den jutska lagen, som
antogs på allmänt ting kort innan konungen afled, 1241.
Valdemar Sejr efterlemnade tre söner, Erik, Abel och
Kristoffer, af hvilka den äldste efterträdde honom på tronen och
de yngre efter tidens sed erhållit förläningar. Under konung Erik,
som i anledning af en plogskatt kallades Plogpenning, började
Danmark åter sönderslitas af inre strider, dels emellan konungen
och hans bröder, dels emellan konungamakten och kyrkan. Ett
blodigt krig utbröt emellan konung Erik och hans broder Abel,
som fått Sönderjylland såsom hertigdöme och nu sökte
lösrycka detta landskap från kronan. Det kom till förlikning, men
då konungen gjorde ett vänligt besök hos sin broder i Slesvig,
så lät Abel sina tjenare gripa och halshugga honom samt kasta
liket i sjön (1250). Brodermördaren svor sig fri från delaktighet
i brottet och antogs till konung af de store på allmänt riksmöte
eller danehof vid hvilket tillfälle ombud af köpstäderna första
gången voro närvarande. Abel njöt ej länge frukterna af sitt
brott, ty efter två års regering stupade han i ett slag emot de
upproriske Friserne, och hans lik nedsänktes i ett kärr. Nu blef
den tredje brodern, Kristoffer I, vald till konung. Han
invecklades i strid med den djerfve och hersklystne ärkebiskopen i Lund,
Jakob Erlandsson; ärkebiskopen fängslades, och hans anhängare
fördrefvos, men just då det inbördes kriget höll på att utbryta,
dog konung Kristoffer, troligen af förgift.
Emot hans omyndige son Erik Glipping1) reste sig det
kyrkliga partiet och underhöll en långvarig kamp, som slutligen
ändades genom en förlikning. Derefter invecklade sig Erik
Glipping i fruktlösa strider med Sverige och Norge, och hemma retade
han de store genom sin sjelfrådighet och sedeslöshet. Någre af
honom förorättade adelsmän med marsken Stig Andersson i spetsen
sammansvuro sig till hans förderf, och då han på en jagt
till-bragte natten i en lada, inträngde de, förklädde till munkar, och
mördade konungen med öfver 50 sår (1286). Hans unge son
*) Olipping = en aom blinkax (glippar) med ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
