Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige, kunde han ej längre motstå sin längtan att få
återkomma och kämpa för fosterlandet, utan flydde under förkl&dning
till Lübeck och emottogs der vänligt af någre borgare, som han
kände. Konung Kristiern och herr Erik sökte visserligen förmå
rådet i Lübeck att utlemna Gustaf, men hans vänner, deribland
borgmästaren Nils Brömse, beskyddade honom och beredde honom
slutligen lägenhet att återvända till Sverige.
Den sista dagen i Maj månad 1520 landsteg Gustaf i
närheten af Kalmar* smög sig in i den belägrade staden, der den
modiga fru Anna (Bjelke) efter sin mans död förde befälet, och
uppmanade borgare och knektar till tappert försvar* Men han
möttes af köld eller ovilja, staden gaf sig, och Gustaf flydde nu
till det inre af landet. Här sökte han inverka på allmogen och
herremännen, men förgäfves: alla voro dårade af Kristierns falska
löften. Så kom han förklädd och på lönliga stigar till sin
svåger, riksrådet Joakim Brahe, gift med hans syster Margareta och
bosatt i Södermanland. Utan att akta på Gustafs varningar,
be-gaf sig herr Joakim med sin hustru till kröningen. Nu uppehöll
sig Gustaf någon tid fördold på sin fädernegård, Räfsnås vid
Mälaren, till dess han öfverraskades af den fasansfulla nyheten, att
hans fader, svåger och fränder blifvit afrättade, hans moder och
systrar fangslade, och att pris blifvit satt på hans eget hufvud.
Djupt upprörd öfver sina egna olyckor, tänkte han dock främst
på fäderneslandets och beslöt att vända sig till de hugstore
Dal-karlarne, som redan flera gånger räddat Sveriges frihet. Han
be-gaf sig på väg till Dalarne, förklädde sig till en Dalkarl, som
sökte arbete, och stannade först i bergslagen. Men den förste,
han vände sig till, bergsmannen Anders Persson på Rankhyttan,
vågade ej hjelpa honom, den andre, frälsemannen Arendt Persson
på Omås, var en förrädare, och Gustaf undkom blott genom hans
hustru Barbro Stigsdotters redlighet och raskhet. Nu fann han
en fristad hos presten Jon i Svårdsjö, men efterspanad af
fogdens spejare måste han som ett jagadt villebråd fly från det
ena gömstället till det andra. Försynen vakade öfver honom,
och liksom genom ett underverk räddades han ur de mest
öfver-hängande faror.
Vid jultiden 1520 var Gustaf kommen upp i sjelfva hjertat
af Dalarne, trakten omkring Siljan. Nu uppträdde han
offentligen och talade till allmogen på kyrkovallarne, först vid Rättvik,
på östra sidan af Siljan, derefter vid Mora, norr om sjön. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
