Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksmarsk och Herman Fleming till riksskattmästare, men dessa
utnämningar ogillades af rådet och ständerna. Såsom rättesnöre
för förmyndareregeringen antogs 1634 års regeringsform, dock med
vissa tillägg, så att regeringen kom i större beroende af rådet och
af riksdagen, hvilken nu först fick rätt att sammanträda på
be-jgjj stämda tider, nämligen hvart tredje år. Detta tillägg till
regeringsformen plägar kallas 1660 års regeringsform.
Inom den nya förmyndareregeringen utöfvade den välmenande
enkedrottningen föga inflytelse. De mest betydande af
förmyn-darne voro riksdrotsen Per Brahe, rikskansleren Magnus
Gabriel de la Gardie och riksskattmästaren Gustaf Bonde.
Drotsen var en gammal man, men ännu kraftfull och verksam;
kansleren, som nu stod i sin ålders blomma, var utrustad med
många lysande egenskaper, men saknade kraft och beslutsamhet
samt var praktlysten och slösande; skattmästaren åter var en
nitisk, sparsam och i sitt ämne väl förfaren man. Riksmarsk blef
Karl Gustaf Vrang el, riksamiral Gustaf Otto Stenbock, båda
utmärkte såsom härförare. Det saknades dock i denna
förmyndarestyrelse en sådan sammanhållande kraft, som Axel Oxenstjerna
var i den förra. De styrande voro af mycket olika åsigter.
Skattmästaren ville upphjelpa landet genom fredlig förkofran, sträng
hushållning och den beslutna reduktionens fullföljande, och han
genomdref i början dessa grundsatser. Men reduktionen mötte
snart motstånd och afstannade, Bondes hushållningsplan rubbades
genom ökade löner och nya förläningar, hvaribland flera till
regeringens och rådets egna medlemmar. Den brist, som härigenom
uppkom i drätseln, sökte man fylla genom subsidier af främmande
makter; sträfvandet blef att kunna skaffa sig så stora subsidier
som möjligt utan att inblandas i verkligt krig, hvilket åter gjorde
Sveriges politik osjelfständig och vacklande. Dertill kom, att flere
af de styrande mottogo skänker af främmande makter, för att
främja dessas intressen.
1664 Var * synnerhet från 1664 års riksdag i Stockholm, som
söndring och slapphet började taga öfverhand. Rådet och
riddar-huset voro oense; adeln var söndrad inom sig sjelf, i det högadeln,
i synnerhet grefvarne, var föremål för den talrika lägre adelns
afund och ovilja, och dertill kom spänningen emellan adeln och de
ofrälse stånden. I spetsen för motpartiet inom rådet uppträdde
Mattias Björnklo, Sten Bjelke, Klas Rålamb, Johan Gyllenstjema
m. fl. Rådkammaren blef en tummelplats för ständiga partistrider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
