Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämning rådde bland ständerna, i synnerhet bland adeln och krigs-’
befälet, men den afkyldes något, då det visade sig, att Frankrike
endast ville begagna Sverige såsom ett verktyg för sina planer.
Emellertid hade Gyllenborg och Höpken begagnat sig af den
rådande stämningen till att nedsätta Horns anseende och bland
ständerna bilda ett parti mot honom; de trädde i nära förbindelse
med den franske ministern och försyuro sig till Frankrikes tjenst.
Ännu var dock Horn nog stark att hålla sina motståndare stången
och afstyrde lyckligt alla öfverilade steg. Efter riksdagens slut
aftalade regeringen ett fördelaktigt subsidiefördrag med
Frankrike; hon ansåg sig dock ej deraf hindrad att förnya det ryska
förbundet, men detta hade till följd, att franska regeringen ej
ratificerade sitt fördrag. I stället blef förhållandet emellan de båda
regeringarna först kallsinnigt, slutligen spän dt, och missförståndet
underblåstes af Horns fiender, hvilka begagnade denna fråga såsom
uppviglingsmedel för att störta honom.
Den tid, hvarunder Horn ledde Sveriges öden, var den
lyckligaste det pa mycket länge upplefvat. Landet var stadt i ett
raskt framåtskridande både i yttre och inre o d 1 i n g. Så snart
freden var återställd, började landet hastigt att hemta sig, och
Finland, som under den »stora ofreden» blifvit förfärligt ödelagdt,
reste sig åter ur askan. Folkets krafter kastade sig med ifver
på de fredliga yrkena, utländska kapital och varor strömmade åter
in i landet, det blef rörelse och lif, god tillgång och godt pris på
allt. Regeringen och ständerna egnade myckeu uppmärksamhet
åt näringsväsendet, men tillämpade dervid de ensidiga grundsatser,
som på den tiden voro rådande och kallas de merkantila. Man
ansåg nämligen, att ett lands välstånd uteslutande bestode i
rikedom på penningar och ädla metaller, och att dessa endast kunde
förvärfvas genom att sälja mer till utlandet än derifråu köptes;
för detta ändamål måste införseln från utlandet på allt sätt
inskränkas, men utförseln befordras och en inhemsk industri genom
skydd och uppmuntringar framdrifvas. I enlighet härmed
utfärdades det s. k. produktplakatet, en efterbildning af den engelska
navigationsakten, hvarigenom det förböds hvarje främmande
nation att i Sverige införa annat än sitt eget lands alster.
Industrien betraktades såsom en statens angelägenhet och omhuldades
på allt upptänkligt sätt. Den som verksammast bidrog att
upp-hjelpa Sveriges förfallna industri, var en svensk i London bosatt
köpman vid namn Jonas Al ström (adlad Alström er). Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
