Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Fjortonde kapitlet. I Spinifexöknen. — Ankomst till sjön. — Kvarlevorna av en negerstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde icke påräknas giva något vid deras återkomst
framdeles.
Ritten fortsattes följande morgon utefter allén av
guttaperkaträd, och Morton började hoppas, att
ravinen skulle visa sig vara en ränna, som förde vatten
till sjön. Härutinnan misstog han sig dock, i det att
träden började bliva färre och mera avlägsnade från
varandra, till dess de slutligen alldeles upphörde vid
gränsen till ännu en ändlös slätt.
Landskapet förändrades nu helt plötsligt till det
sämre; markytan bestod av sand, som var tätt bevuxen
med det avskyvärda spinifexgräset, och såväl Morton
som Brown började känna sig tveksamma rörande
marschens fortsättande, då det icke fanns någon
möjlighet att förutsäga huru pass vidsträckt denna öken
kunde vara.
Man bestämde sig emellertid för att fortsätta, så
mycket hellre som det icke var något annat att göra.
Och därmed vidtog den tröttsammaste och besvärligaste
ritt, som dittills under färden förekommit, ritten
genom djungeln icke undantagen. Gräsets nålvassa
taggar sårade hästarnas hovar och ben, så att man
endast med största svårighet kunde få djuren att gå
fram. Så fortgick det timme efter timme, och
alltjämt kunde ingen förändring iakttagas utefter
horisontens obrutna linje.
»Det förefaller mig, som om kannibalerna skulle
finna det mindre tilltalande att vandra över en sådan
sträcka som denna», yttrade Brown.
»Sannolikt avbränna de gräset utefter det spår, som
de följa», menade Morton.
»Och hur måste icke den stackars Stuart och hans
följestagare ha känt det, då de strävade igenom denna
ödemark?»
»Sant! vi finna det svårt, men vad är det mot de
lidanden, som hungrande män till fots måste ha
genomgått?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
