Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisa konungen till honom, och hans majestät lofvade
att med allra första tala med honom i detta ämne.
Jag tillät mig då i underdånighet spörja huruvida
jag finge underrätta chefen härom så att denne vid
tillfälle kunde påminna konungen.
Hans majestät smålog och svarade:
»Jag har själf edra söner i minnet.»
Ett par dagar därefter, då chefen uppvaktade i
en tjänstförrättning, hann han knappt stiga öfver
tröskeln till audiensrummet, förrän konungen täcktes
begynna ett samtal om mina styfsöner. Resultatet
däraf blef, att de af konungens enskilda kassa fingo
årligen uppbära 100 riksdaler banko hvardera, till
dess de vunnit officersgraden och lön.
Då jag sedermera anmälde mig till audiens för att i
underdånighet tacka, sade konungen med ett älskvärdt
leende:
»Det är mig kärt att i någon mån ha kunnat lätta den
börda, som ni med heder burit i många år.»
Mina tre medellösa styfbarn voro alltså räddade genom
en nådig försyns styrelse. Om jag, såsom ett redskap
i dess hand, njuter tillfredsställelse i medvetande
om god vilja och goda afsikter, så bör jag ej heller
förglömma, att mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
