Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En något utförligare beskrifning på idislande djurens
klöfvar följer, hvaraf vi här blott anföra, att de
hufvudsakli-gen visa olikheter i bredden, i utsträckningen bakåt, och i
sålans utbildning. Hos en del, t. ex. Gazellerna (Antilope)
är hofven stor, och utskjuter baktill i en låg, liksom
nedtrampad häl, så att dess hela omfång är vida större än sjelfva
fingerledernas, och till och med större än mellanfotens
(me-tatarsi). Det är fotsålans utbildning som förorsakar denna
utvidgning; ty den är stor, platt, och baktill kullrigt
utskjutande som en dyna, bakom den egentliga nagel-delen af
hofven. Märkligt är att denna hofbildning tyckes tillhöra
de idislande djör, som lefva i öknar och steppländer. De
familjer som mest bebo skogar och gräsiga lundar, nemligen
Hjortarne och Skogsbockarne (Sylvicaprina, se nedan) visa
deremot en annan fotbildning. Deras hof är nemligen helt
liten och smal. Sålan ligger, åtminstone baktill, intryckt
inom hofvens nagel-del , så att hela hofven ej skjuter ut
bak-till, och hela dess omfång blir ej större än sjelfva fingrarnes
tjocklek. Hofvarne hos de oxeartade djuren, som i
allmänhet älska sumpiga ställen, visa en sort mellanform, men äro
ganska breda, rundade. De öfriga speciellare förhållanden
som i afhandlingen- anföras, måste här utelemnas.
Äfven af lättklöfvarne (Ung. spuriae) erhållas goda
karakteren såsom synes vid systematiska uppställningen. Hårens
form anföres för de flesta familjer eller slägten, och visar
många, ganska karakteristika förändringar. Förf. omtalar
vidare nosens, form, samt de körtel-artade organer, på hvilkas
begagnande såsom karakterer, nyare författare lagt mycken
vigt, men tror sig finna, att de ej äro af större värde i detta
hänseende, än hvilka andra delar som helst, och varnar
dessutom för det alltför ofta brukliga sättet, att såsom
zoografi-ska kännetecken begagna delar, som ej kunna undersökas på de
vanligen förekommande exemplaren af djur, t. ex
interdigital-körtlarne, som hvarken kunna sea på lefvande eller på
torkade exemplar, utån blott på färska, dödade djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
