Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Isbjörnarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjelpt öfver elden, så att fettet rann ned bland kolen
och luften fyldes af ett starkt os. Marie kom ut ur
sin hytt, och rusade med ett förtviflans skri fram till
den säng, i hvilken den gamle Jean Cornbutte låg,
kämpande med döden.
André Vasling, mindre vig än Penellan, kände
snart, huru denne gled ur hans armar. De voro
hvarandra för nära inpå lifvet för att kunna begagna vapen.
Då Vasling derför blef varse Herming, ropade han:
— Hjelp! Herming!
— Hjelp! Misonne! ropade Penellan i sin ordning.
Men Misonne rullade på jorden med Aupic, som
sökte genomborra honom med sin knif.
Timmermannens bila var ett föga tjenligt försvarsvapen, ty det
var svårt att handtera, och han hade all möda i
verlden att parera de dolkstötar, Aupic riktade mot
honom.
Blod flöt imellertid under skrik och larm.
Turquiette hade af Jocki, en man med mer än vanlig
styrka, blifvit kastad till marken och fått en knifstöt
i axeln. Han försökte förgäfves att komma åt en i
norrmannens bälte instucken pistol, men denne höll
honom klämd som i ett skrufstäd, så att han icke kunde
företaga den minsta rörelse.
Då Herming vid André Vaslings rop skyndade till
hjelp, hade den senare af Penellan blifvit drifven mot
en vid afplankningen för ut belägen dörr. I det
ögonblick Herming stod i begrepp att stöta knifven mellan
bretagnarens skuldror, fäldes han med en rask rörelse
af denne till jorden. Den ansträngning detta kostade,
tillät André Vasling att befria sin högra arm från
Penellans tag; men dörren, mot hvilken de med hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
