Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, Lördagen den 7 November 1895 (Profnummer)
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD
<table o>
<td>(Profnummer.) <td c>Folktidning för Linköpings Län och Stift. <td r>(Profnummer.)
</table>
<table b>
<td>N:r 1. <td>Prenumerationspris: för helt år 2 kr. 50 öre, för ¾ år 2 kr.,
för ½ år 1,50, för ¼ år 75 öre, postbefordringsafgiften inberäknad.
Utkommer hvarje Fredagsmorgon. <td c>Lördagen den 7 November.
Ansvarig utgifvare: C. F. Ridderstad.
Linköping, C. F. Ridderstads Boktryckeri, 1885. <td>Annonspris: 10 öre pr petitrad. För annonser, som införas både
i Östergötlands Veckoblad och Östgöta Correspondenten, är priset tillsammans
15 öre raden.
Lösnummerspris: 6 öre. <td>1885.
</table>
<chapter name="Tidnings-Anmälan. Östergötlands Veckoblad, Folktidning för Linköpings län och stift.">
Tidnings-Anmälan.
Östergötlands Veckoblad,
Folktidning för Linköpings län och stift.
I våra dagar har en och hvar, äfven den minst bemedlade, behof af att
taga kännedom om hvad som händer, följa med de allmänna tilldragelserna och
hvad som timar och sker i vidare kretsar omkring sig, än till kyrkvallen, än till
sockenstugan, än till sin egen dörr. Det är icke nog för någon att veta, hvad
närmaste grannar hafva för sig, hvad sockenborna göra, hvad man här eller der
pratar, skämtar eller sqvallrar om, man vill veta mera, man vill veta, hvad som
tilldrager sig i andra församlingar inom länet, inom stiftet, ja, man vill ha någon
reda på åtminstone de allra märkligaste tilldragelserna och företeelserna, inom
riket, till och med hos andra folk och inom andra länder. I sådan rigtning vidgar
sig i våra dagar alldeles oemotståndligt verlden omkring oss. Många orsaker och
skäl verka härtill. I första rummet måhända visserligen den numera obligatoriska
folkskolan. Förmågan att skrifva och läsa har såsom en annan nyckel alltid
för något hvar öppnat den första möjliga och vilkorligt betingande porten till
vidgade större och allmännare utsigter. Äfven andra kraftiga skäl tillkomma.
Huru snabba och lätta äro icke våra dagars kommunikationer mot forna dagars?
Ångan, telegrafen och telefonen utjemna afstånden. Framför allt torde emellertid
tidningarna bidraga till att förmedla folk och länder med hvarandra, att elda och
lifva kunskaps- och nyhetsbegäret, att vidga vår synkrets åt alla håll samt att till
ständigt ökad betydelse och kraft hos hvar och en utveckla den alltid menskligt
och samhälleligt lika berättigade som ädelt stärkande sanningen, att man icke
allenast är en utan all betydelse och vigt varande isolerad del af det stora hela,
utan fasthellre — huru ringa man än må vara — alltid dock är en länk i den
oändliga kedjan, en medlem af sin tids slägte och arbete, en lika medborgerligt
berättigad samhällsledamot, som i allmänhet hvilken annan som helst. Den fria
tidningspressen, med den lagarnas alla oegentligheter afvägande vågskålen i ena
handen och upplysningens fackla i den andra, utgör väl också en af vår samtids
mägtigaste krafter i allmänt menskligt berättigade sträfvanden, i folklig förädling
och uppfostran, i utvecklingen af vår medborgerliga tillvaro och tillit till oss
sjelfva och andra, samt till det samhälle, som vi tillhöra och till den tid, hvari
vi lefva.
Den dag torde väl äfven låta tänka sig, då en eller annan tidning, oafsedt
allt annat, är lika behöflig för hvars och ens andliga behof, som brödbiten är det
för hans kroppsliga.
Men, torde många inom de mindre bemedlade klasserna säga, vi hafva icke
råd att hålla oss med någon tidning; de äro för dyra för oss.
Anmärkningen kan vara rigtig. I betraktande häraf hafva vi, dertill jemväl
uppmanade från många håll, kommit till det beslut att, vid sidan af Östgöta
Correspondenten, utgifva en godtköpstidning, anordnad och beräknad efter mindre
bemedlades knappare tillgångar och närmast liggande behof. På grund deraf få
vi härmed jemväl nu vördsamt till prenumeration anmäla:
Östergötlands Veckoblad,
Folktidning för Linköpings län och stift.
Tidningen utkommer i sexspaltigt format en gång i hvarje vecka, tillhopa
årligen med 52 nummer samt expedieras hvarje fredagsmorgon till prenumeranter.
Priset för hel årgång blifver i ett för allt 2 kronor 50 öre, för
trefjerdedels år 2 kr., för halft år 1 kr. 50 öre och för fjerdedels år 75
öre, postarvodet häri inbegripet. Lösnummer kosta 6 öre.
Annonser mottagas à 10 öre pr petitrad. För annonser, som
samtidigt införas såväl i tidningen Östgöta Correspondenten som i
Östergötlands Veckoblad, betalas i sådan händelse tillhopa 15 öre pr petitrad.
Någon prenumeration å de profnummer, som af Veckobladet under
återstoden af nu löpande året komma att utgifvas, upptages ej.
Veckobladets profnummer komma i stället att kostnadsfritt dels
åtfölja Östgöta Correspondenten, dels enskildt spridas. Skulle
emellertid enskilda läsare redan under detta året bestämdt vilja förvissa sig om
att erhålla Veckobladets alla profnummer, så måste derom särskild
anmälan göras, åtföljd af 25 öre i frimärken, för betäckandet af
korsbandsafsändningen.
Under loppet af November och December månader utgifvas 4 à 5
profnnmmer.
Annonser mottagas efter ofvanstående prisberäkning äfven för
detta år.
Åtskilliga tidningar inom riket utgifva redan, vid sidan af hufvudorganen,
så kallade Veckoblad, det vill säga ett särskildt nummer pr vecka, hvari de
framför allt samla och återgifva de i hufvudtidningen under veckans lopp
förekommande för länet eller stiftet vigtigare tilldragelser och nyheter. Dessa
veckotidningar hafva uppstått framför allt för att genom prisbilligheten äfven sätta de
mindre bemedlade klasserna i tillfälle att — åtminstone kortfattadt — taga
kännedom om — också för dem — alltid af vigt och intresse varande allmännare
frågor och förhandlingar. I sådant ändamål och af sådan egenskap är och blifver
äfvenledes vårt härmed anmälda och nu utkommande veckoblad: Östergötlands
Veckoblad. Måtte i ty fall ingen missförstå meningen och afsigten med det. Hvad
Östgöta Correspondenten är i större, mera utarbetad skala, blifver Östergötlands
Veckoblad i mindre eller, för att så uttrycka oss, i fickformat. Hvad Östgöta
Correspondenten varit och är för de mera besutne, vill Östergötlands Veckoblad söka
göra sig förtjent af att blifva för de mindre bemedlade.
De profblad, som under loppet af årets återstående månader kostnadsfritt
utsändas, hoppas vi skola på ett fullkomligt tillfredsställande, objektivt och
praktiskt sätt göra klart och tydligt för hvar och en den plats, som Veckobladet, vid
sidan af Östgöta Correspondenten eller såsom ett minimum af den, kommer att
intaga.
Vi helsa slutligen vördsamt de arbetande, mindre bemedlade klasserna, inom
hvilkas djupa led vi med detta Veckoblad tillåta oss utveckla, en lika nationel
som medborgerlig fana i folklig och frisinnad anda och rigtning. Det är endast
en väg, som med trygghet och säkerhet leder framåt till verkligt betryggande,
stora och gagnande mål, nemligen den konstitutionella, upplysning och frihet
betingande vägen. Varen vördsamt helsade!
Linköping i November 1885.
<tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab> C. F. Ridderstad.
<tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab> Ansvarig utgifvare och redaktör.
</chapter>
<chapter name="Till respektive läsare">
Till respektive läsare.
Allmän plägsed är, att då en tidning
uppträder, densamma kortfattadt angifver sin
ställning i allmänhet till de frågor som i
politiskt och socialt afseende, framförallt
utgöra föremålen för dagens meningsbrytningar.
Allenast genom en sådan kortfattad
framställning, kan den stora läsande
allmänheten få någon verklig ledtråd för sitt
omdöme om tidningen, dess blifvande verksamhet,
karaktär, syften och sträfvanden. Med
mindre torde väl också ingen närmare
anslutning eller, för att så uttrycka oss,
frändskap kunna uppstå emellan publiken å ena
sidan och tidningen å den andra.
Under rubriken ”nationel och tidsenlig
opposition”, innehöll Östgöta Correspondenten
för några få dagar sedan en längre
uppsats, hvari vi, efter att hafva sökt
teckna de senare decenniernas politiska
partibrytningar, tilläto oss att i ett
kortfattadt program söka sammanföra de uppgifter
och mål, hvaromkring åtminstone det största
flertalet i bästa fallet, — hvad vi hoppas och
tro — skulle kunna samla sig och göra till mål
för sin medborgerliga sträfvan. Samma
program som Östgöta Correspondenten sålunda
för sig uppställde, skall äfven blifva detta
Veckoblads. Emellertid känna vi oss dock
alltid skyldiga att äfven här återgifva
detsamma. Det följer också bär:
Program.
— Monarkiens upprätthållande på en
lefvande stark och bred demokratisk grundval.
— En till utlandet i alla afseenden
nationelt fredlig politik;
— Ett inom utlandet pligttroget ministerielt
och konsulariskt aktgifvande på de stora
händelsernas gång och affärslifvet, framförallt
så till vida, som det ena eller andra kan
röra oss;
— Utredande meddelanden derom till hvarje
riksdag;
— Ingen inblandning i de två
grannrikenas — Danmarks och Norges —
angelägenheter, såvida förhållandena ej direkte
angå oss;
— Den svensk-norska unionens bestånd,
såvida Norge erkänner sin konungs absoluta
veto och hans faktiska egenskap att utan alla
restriktioner vara — i likhet med hvad han
är i Sverige — norska arméns högsta
befälhafvare;
— Unionens upplösning, derest dessa
vilkor ej antagas och oförtydbart införas i
”grundloven”.
— I händelse af unionens bestånd: granskning
och förändring i ”mellanrikslagen” till
båda rikenas likstälda trygghet och säkerhet;
— I händelse af unionens upplösning:
likställig allians emellan Sverige och Norge;
— Sveriges utrikeskabinett upprätthålles
fortfarande, utan all inblandning från Norges
sida;
— Upprätthållandet och bevarandet af den
i vår regeringsform nu befintliga magtställningen
emellan de båda statsmagterna;
— Bibehållandet af riksdagens båda kamrar,
men med utsträckt valrätt till den andra;
— Utsträckt rösträtt vid kommunala val;
— Reorganisation af embetsverken, afseende
förenkling i sammensättningen och ökad
skyndsamhet i expedition;
— Snabbare lagskipning;
— Rättvisa i befordringssystemet, såväl i
afseende på militära som civila embeten, en
rättvisa som, utan allt sidoinflytande, hvilar
på allmänt fattlig rigtig grund;
— Jemnvigt emellan troslära och
samvetsfrihet; aktning såväl för statskyrkan som
för sekterna;
— Undervisningsväsendets befrämjande;
dess sammanlänkande till ett enda organiskt
helt från folkskolan och till universitetet:
praktiskt i sin uppränning, vetenskapligt i
sin afrundning;
— Slöjdskoleklassers införande vid
folkskolan;
— Folkskolelärarnes löner erforderligt
tillgodosedda och betryggade;
— Rikets härordning bygd på den indelta
arméns bibehållande såsom stam och på
beväring;
— Den indelta stammens torp bibehållas,
sådana som de ursprungligen bestämdes;
— Ingen vidare utsträckning af beväringen;
— En landstorm bildas:
— Kustförsvaret ordnas på tidsenligt sätt;
— Indelningsverkets på rust- och rothållare
nu hvilande börda fördelas jemnt på
rikets alla skattskyldige enligt proportionerligt
åsatt allmän bevillning;
— Rust- och rothållare ersättas årligen af
staten för torpen;
— Proportionerlig likställighet i all
beskattning, sedan skalan derför blifvit
granskad och bestämd på billiga förutsättningar;
— Grundskatternas afskrifvande med en
viss procent årligen, utan ersättning;
— Arbetsgifvares och arbetstagares
ställning till hvarandra ordnas på ömsesidigt
billiga grunder, dock med aktning för enskilda
öfverenskommelser;
— Tullagstiftningen ordnas i alla
rigtningar reciprokt till de inom utlandet
antagna tullsatserna;
— Alla erforderliga tillmötesgåenden göras
för afhjelpandet af de bekymmer, som trycka
på rikets modernäring, landtbruket;
— Vägunderhållningsskyldigheten ordnas
på ett för jordbrukaren mindre betungande
sätt;
— Sparsamhet i alla rigtningar, inom väl
beräknade gränser af yttre själfständighet
och inre behof och förmåga;
— Ingenting uppoffras på parad- och
militärlyx, men ingenting underlåtes af hvad
som verkligen erfordras till såväl värn af
vår nationella sjelfständighet, som
statskickets institutiva bestånd;
— Jemnvigtens bevarande mellan statens
inkomster och utgifter;
— All vidare utländsk skuldsättning
upphör; finanserna ordnas på principen af ett
inhemskt fondsystem;
— Bank-, hypotek- och kreditlagstiftningen
revideras;
— Ett inhemskt statsobligationssystem
genomföres;
— Borgenssystemets fullkomliga
upphäfvande på lagstiftningens väg;
— Enhet i vår sedelstock;
— Qvinnans samhällsställning fullt
utsträckt och erkänd;
— Alla vanhederliga straff inom armén
upphäfvas;
— Dödsstraffet afskaffas;
— Tryckfrihetsförordningen underkastas en
tidsenlig revision;
— Med statsmagterna för dessa och andra
fosterländskt tidsenliga reformer, men icke
med dem i strid deremot.
<tab><tab><tab> ————
Efter att respektive läsare genomläst detta
program, hoppas och antaga vi, att vi
måste ligga fullkomligt öppna och fattliga
för kvar och en. Vi önska också ingenting
bättre.
</chapter>
<chapter name="Linköping den 7 November">
Linköping den 7 November.
De swåra tiderna för landtbruket.
Angående det swåra betryck, hwarunder
jordbrukaren arbetar, och den förtwiflade
ställning, hwari han för närwarande
befinner sig, icke minst inom denna provins,
skrifwer en aktad landtbrukare följande:
<tab><tab> H...by den 31 Okt. 1885.
Det tecknar sig till att blifwa winter på
fullt allwar: termometern flera grader under
fryspunkten, marken snöbetäckt, luften
uppfyld med digra moln, ur hwilka de lätta
snöflingorna göra sin lustiga färd.
Wintermånaden, som med morgondagen gör sitt
inträde, har alltså banan jemnad förut, ifall
han will göra skäl för namnet och fortsätta
i föregångarens fotspår. Och under allt
detta winterwäder står ännu en del af årets
skörd under bar himmel! Här i trakten äro
wäl rotfrukterna inhöstade; en del stråsäd
finnes dock ännu ute på fälten. I westligare
delen af länet lärer, tywärr, en god del
af såwäl rotfrukter som wårsäd icke ännu
wara inbergad. Den af ogynsam wäderlek
försenade wårsådden, den under sommaren
nästan för beständigt rådande låga temperaturen,
som delwis sent och delwis aldrig
kunde bringa den sensådda skörden till
mognad, ha, i förening med det swåra, ja,
oefterrättliga, bergningswädret under hösten
wållat detta för landtbrukaren miserabla
förhållande. Betänker man nu att wårsäden
till en stor del warit tunn till strået, mycket
deraf omoget samt ännu mera deraf blifwit
skadadt, för att icke säga rent af förderfwadt
under bergseln, så finner man att
jordbrukshandteringen är föga afundswärd. Skörden
af höstsäd har nog, öfwerhufwud taget, lemnat
ett godt resultat både till qvantité och
qualité och, med få undantag, blifwit
wälbergad; men under nu warande förhållanden
inbringar den icke mycket i plånboken. Kunde
detta sädesslag afsättas till ett produktions- och
tidsförhållandena i öfrigt motswarande
pris, så kunde wisserligen åtskilligt dermed
åstadkommas; men då den utländska waran
dominerar hela spanmålsmarknaden, der wåra
inhemska alster knappast finna köpare och,
om så sker, så är det till ett pris, som i
intet fall motswarar landtbrukets arbetskostnader
och öfriga dermed förenade utgifter,
är ej swårt inse hwarthän allt detta måste
leda. Aldrig torde wäl heller landtbrukarens
utsigter för den närmaste framtiden
warit mera dystra. Om också, för årtionden
tillbaka, landtmannaprodukterna i pris
stått lika lågt, så woro omständigheterna då
helt annorlunda. Arbetskostnaderna woro då
betydligt lägre, många nutida utskylder till
fattigwård, skola och kommunens tjenstemän
utgingo dels i naturaprestationer, dels
funnos de ej. Nu deremot utgår ju allt sådant
nästan utan undantag i kontanter. Och huru
hafwa icke prisen i mycket annat under
tiden blifwit uppdrifna? Exempelwis arrenden
å kronodomäner och andra lägenheter.
Huru många fastigheter finnas nu mera, som
icke äro graverade af lån? Äfwen om man
ej medtager i räkningen en mängd lösa
skulder och lån å priwatbankerna, swårigheter,
med hwilka en stor del af landtbefolkningen
laborerar, så finner man att ställningen för
närwarande är rätt betänklig och att något
behöfwer göras och göras snart för att i
någon mån råda bot för det onda.
Hwad som i förewarande fall först
framställer sig är nödwändigheten af skyddstullar
för jordbruks- och industrialster. Det inses
wäl klarligen att skyddstullar icke kunna bota
alla de ekonomiska refworna; ty icke kunna
de afhjelpa olägenheterna af en öfwer
höfwan drifwen skuldsättning eller af
missgynsamma skördeförhållanden; men mycket
återstår att hjelpa, som kan hjelpas, om hjelpen
kommer snart, genom det att den inhemska
marknaden något mera reserveras för den
inemska produktionen, hwilken för
närwarande är på wäg att derifrån utträngas af
utlandets öfwerproduktion. Icke dess mindre
får man höra af en och annan indiwid
äfwen på landsbygden att slik lagstiftning
skulle gagna till ingenting, att skyddstullen
skulle på sin höjd gagna ett mindre tal,
hwaremot det stora flertalet, enkannerligen
kroppsarbetaren, skulle lida deraf genom
lifsförnödenheternas fördyrande. Nå ja, då måtte
wäl denne nu stå sig utmärkt, enär rågen,
hans wigtigaste förnödenhetswara, gäller
omkring 10 à 11 kronor tunnan? Men fråga
denne härom och swaret kommer säkert ej
att utfalla mer än på ett sätt: ″Han har
aldrig haft det sämre, emedan han saknar
arbetsförtjenst till följd af de inskränkningar,
som arbetsgifwaren måste göra″. På senare
tiden har så mycket både talats och skrifwits
för och emot i denna fråga att derpå torde
wara öfwerflödigt att widare spilla ord. Så
mycket torde emellertid böra medges, att då
de rikare kulturländerna tagit sig ″orådet″
före att genom tullsatser wärna om sina
näringar, kunde ju äfwen Swerige, hwilket på
en hel del andra områden ej plägar
försumma att ″apa″ efter utländingen, göra ett
försök i omskrifne fall. Sloge försöket illa ut,
wisade det sig wilja ″barka åt skogen″, så
kunde ju det nuwarande ″förträffliga″
systemet återtagas. Sämre än det nu är kunde
wäl det i alla fall ej blifwa under en sådan
försöksperiod och om man ej hade någon
annan winst, så hade man åtminstone den
erfarenheten lemnar; wisade denna att
frihandelsprincipen är den enda rigtiga under
alla tider och omständigheter, så wore intet
widare att twista om i den frågan, utan
frihandeln blefwe då ensam ″herre på täppan″
och dess apostlar behölle då öfwertaget,
likasom de under senare åren gjort. Kan det
för wårt land wara fördelaktigt att utlandet
förser oss med wåra lifsförnödenheter, under
det wårt landtbruk och wåra öfriga näringar
allt mer och mer tyna af och slutligen gå
under, enär de utan skydd måste komma till
korta i sin täflan med den af naturen mera
gynnade sydländingen, nå ja, då hafwa
frihandelns bärare rätt, då är tullskydd icke
allenast icke nyttigt, utan twärt om skadligt;
men för wanligt menniskoförstånd tyckes ett
sådant påstående wara en motsägelse.
Dessutom, huru låga pris den utländska
spanmålen än betingar, så kostar den likwäl
ofantliga summor, hwilka strömma till utlandet
för produkter, dem wi sjelfwa kunde
frambringa, om producenten ej öfwerflyglades af
en onaturligt uppdrifwen utländsk täflan,
hwilken werkat derhän, att odlingen af höstsäd
på de senare åren gått tillbaka, oaktadt den
genom wattenaftappningar och nyodlingar
utwidgade åkerarealen. För öfrigt kan på
talet, att tullskyddet skulle endast komma ett
mindre antal till del, swaras: jordbruket har
alltid warit och får wäl fortfarande anses
som wårt lands modernäring, af hwilken
wåra öfriga näringar äro i mer eller mindre
mån beroende. Om denna modernäring
behöfwer skyddas och sådant kan ske, så att dess
framgång befrämjas, så bör wäl landets
wälmåga derigenom befordras och denna
wälmåga bör wäl komma alla landets inbyggare
till del.
<tab><tab><tab> E—n.
På samma sätt låter det från alla håll.
Den enda räddning, som för tillfället synes
möjlig, är att jordbrukaren hos oss i fråga
om tullbestämmelser göres likställig med
samma närings idkare i andra länder, såsom
Tyskland och Frankrike. Ropet på tullar
wäxer hwarje dag med ökad fart, framkallad
af utlandets åtgärder i samma syfte.
I tidningarna har omtalats, att till
hushållningssällskapets nästa sammanträde motion
wäckts om en petition till förmån för tull å
jordbruks- och industrialster. Denna motion
är af följande lydelse:
Till Östergötlands Läns Kongl.
Hushållnings-Sällskap.
Sedan Europas stormagter och wåra
grannländer på ett mer eller mindre genomgripande
sätt genom importtullar skydda sitt
jordbruk och sin industri, blir det för wårt
land en bjuudande nödwändighet att följa
deras exempel. Under sådana förhållanden
är det för oss omöjligt, att längre bibehålla
ett system, som under senare åren af
1850-talet hos oss infördes och som bragt oss hardt
när till tiggarstafwen, skuldsatt oss öfwer
förmågan och omsider hotar att omintetgöra
allt wårt arbete, all wår flit. Skall
frihandeln i någon mån kunna förswaras,
måste reciprocitet förefinnas. Saknas denna
faktor, medför frihandeln ett folks förderf.
Som saken nu står är skyddstullsfrågan för
wårt lands ekonomiska bestånd den allra
wigtigaste och en fråga, som, trots alla energiska
bemödanden, af inflytelserika och skickliga
ledare, understödda af en frihandelswänlig och
kortsynt tidningspress samt en kosmopolitisk
regering, ej kan falla. Den måste fram i
främsta ledet, och i första rummet gäller det
derwidlag wårt jordbruks wara eller icke
wara. Att befrämja denna wår modernäring
är Hushållnings-Sällskapets hufwuduppgift.
Något lämpligare forum för denna
frågas behandling, ehuru dess afgörande
ligger hos riksdagen, kan jag ej finna, ej heller
kan jag se något kraftigare stöd för den
beslutande magten än Hushållnings-Sällskapens
(såsom målsmän för jordbruket) uttalande
för denna rikswigtiga angelägenhet. Jag
tillåter mig derföre förnya min motion från
föregående år;
Att Östergötlands Kongl. Hushållnings-Sällskap
måtte med stöd af erfarenhetsskäl,
fotade på werkningarne af andra länders i
senare tid genomförda ekonomiska lagstiftning,
uttala sig för nödwändigheten att genom
importtullar skydda
Swenskt Jordbruk och Swensk Industri.
Boxholm i Oktober 1885.
<tab><tab><tab><tab> C. P. af Burén.″
Motionen har meddelats till flera gillen,
som redan uttalat sin anslutning till
densamma.
Alla förberedelser göras alllså för, att ett
stort slag skall stånda i denna fråga wid
decembersammanträdet. Också lär man kunna
wara förwissad, att ingen som är intresserad
för frågan, då skall uteblifwa. Ju kraftigare
opinion, desto större betydelse.
*
Skollärarnes löner.
På sin tid meddelades ett och annat
från det i somras hållna folkskolläraremötet
i Kristiania. Följande lilla redogörelse för
skollärarelönerna i de olika nordiska länderna
torde wara förtjent att återgifwas. Den
har tillkommit i anledning af mötet.
Nerikes Allehandas referent förtäljer
nämligen från detta möte bl. a. följande:
″En dansk folkskollärare frågade mig,
hwarför swenskarne så fåtaligt besökte mötet.
Danskarne, sade han, hade kommit 1,800
man starka, och swenskarne woro knappt 600.
Och dock war Swerige ett wida folkrikare
land än Danmark.
Jag swarade, att wåra folkskollärares
löner äro så små, att endast få ha råd att
bekosta sig en längre resa. Dessutom lefwa
wi swenskar på en resa litet dyrare än
danskarne, och slutligen är det pedagogiska
intresset mindre utweckladt hos Sweriges
lärarekår än hos danskarne.
Detta gaf uppslaget till ett samtal om
lärarelönerna i de tre nordiska landen, och
jag fick weta, att en dansk folkskollärare har
800 till 1,200 kr. om han är andre lärare,
men 1,200 till 1,800 kr. om han är förste
lärare. Norrmännens wilkor närma sig
mera de swenska, om man tar ett medelpris.
Dock torde 1,000 till 1,200 kr. för år för
lärare på landet ej wara så owanligt jemte
förmånen af fria husrum, wedbrand samt
jord, tillräcklig för potatisbehofwet och
underhållet af en ko.
Då wi widare kommo att samtala om
wåra swenska lärarelöner, sade jag bland
annat, att man stundom sett den åsigten
framstäld, att om lärarne skulle få mer än
700 kr. för år, skulle de blifwa ″herrar″ och
upphöra att känna sig såsom tillhörande
allmogebefolkningen. Detta wäckte danskarnes
synnerliga nöje, och tankegången föreföll dem
temligen paradox.
Emellertid afundas både norrmän och
danskar oss swenskar en sak, och det är att
wi ha småskolor. I Danmark deremot äro
alla barn indelade i endast 2 klasser;
hwilket medför stort arbete och beswär och
nödwändiggör monitörsystemet, från hwilket wi
för länge sedan befriat oss.″
</chapter>
<chapter name="Linköpings län och stift">
Linköpings län och stift.
Hos de personer, som erhålla
del af detta profnummer och hwilka gilla de
motiv, som förestafwat ″Östergötlands
Weckoblads″ utgifwande samt anse det wärdt
framgång, anhålles wördsamt att de hwar och en i
sin mån wilja medwerka till tidningens
bekantgörande.
Särskildt wända wi oss i detta afseende
till Östgöta Correspondentens wänner och
gynnare på landsbygden, i hopp att de, om
de finna hufwudtidningens innehåll läswärdt
och förtjent af spridning i widare kretsar,
äfwen måtte skänka detta ur Östgöta
Correspondenten gjorda sammandrag —
Östergötlands Weckoblad — sitt wälwilligaste
intresse samt om dess tillwaro underrätta
sina mindre bemedlade grannar och
närboende.
De wänner och gynnare i
landsorten, som wilja werka för spridningen af
″Östergötlands Weckoblad″ genom kostnadsfritt
utdelande af profnummer till lämplige
personer, anmodas wördsamt att derom
underrätta
Redaktionen af Östgöta Correspondenten.
Alldenstund tidningarna ″Östgöta
Correspondenten″ och ″Östergötlands
Weckoblad″ nu komma att
tillsammans utgå i en upplaga af emellan 8 och
9 tusen exemplar, böra herrar annonsörer
begagna sig af tillfället. Ett gynsammare
sådant torde — allrahelst som julmarknaden
stundar — ej ofta stå dem till buds.
Annonspris: 10 öre pr finstilsrad
och för större stilar i förhållande
derefter till utrymmet. För
annonser, som äfwen införas i
Östgöta Correspondenten är priset 15
öre pr finstilsrad för båda
tidningarna.
”Östergötlands Weckoblad”
utkommer från och med början af
nästa år regelbundet hwarje
fredagsmorgon.
Pris för år 2 kr 50 öre,
postarvodet inberäknadt.
Meddelanden afsedda för Östgöta
Correspondenten eller Östergötlands
Weckoblad mottagas med
tacksamhet.
*
Skörden inom länet. Efter det
wederbörande inkommit med rapporter om årets
skörd, har länsstyrelsen till kongl. statistiska
centralbyrån afgifwit följande utlåtande om
densamma:
att höstutsädet af hwete och råg, som i
allmänhet blifwit under gynsam wäderlek
utsådt i wäl beredd jord samt på hösten
uppkommit jemt och wackert, endast till helt ringa
del tagit någon egentlig skada af den torra
och kalla försommaren samt det i allmänhet
ombytliga och mindre gynsamma bergningswädret
och för den skull kan anses hafwa
lemnat en god störd och öfwer medelmåttan.
att wårutsädet af korn, hafre och blandsäd
äfwensom ärter och wicker, som sent utsåddes
och starkt frestades af den under början af
sommaren enwist rådande kalla och torra
wäderleken, men åter upphjelptes och blef
lofwande genom det efter medlet af Juli
månad ymnigt erhållna regn, likwäl mångenstädes
endast med swårighet samt delwis i
skadadt och — synnerligen hwad angår hafren
— jemwäl i omoget skick kunnat intagas, till
följd af den under senare delen af sommaren
och långt in på hösten ihärdigt fortsatta
regniga wäderleken, med afseende å hwilka
förhållanden skörden af dessa sädesslag, deraf
i westra delen af länet en del ännu är obergad,
icke kan anses hafwa utfallit mera än
medelmåttig;
att potatis och öfriga rotfrukter som
endast delwis å lerjord tagit skada af röta, i
allmänhet lemnat en god och fullt medelmåttig
skörd;
att höskörden å odlad jord warit god, men
å naturliga ängar något sämre; samt
att höstsäden lemnat god men wårsäden
knappast medelmåttig halmafkastning.
Wid ofwanberörda förhållanden torde
skörden inom länet i allmänhet berömd, kunna
anses hafwa utfallit fullt medelmåttigt.
Såld skogsegendom. Under den 4
dennes har Boxholms Aktiebolag af dr C.
J. Löfgren, Linnesfall inköpt gården Basteberg
i Malexanders socken för ett pris af
90.000 kronor.
Östergötlands folkhögskola
öppnades å Lunnewad sistlidne måndag af
länets höfding, som med några warmhjertade
ord helsade de unge männen wälkomna.
Sedan skolans föreståndare i ett kortare tal
ledt tanken på det stundande skolarbetet, dess
betydelse allwar, och frukter, skildrade den
nykomne läraren, agronomen Hallenborg,
några minnesdrag från en resa i Danmark
och Tyskland, särskildt med hänsyn till
mejerihandtering och jordbruksskötsel
dersammastädes. Elevantalet wid skolan är för
närwarande 48, det största antalet, som
skolan haft.
Mantalsskrifningarna i Norra
Kalmar län. Länsstyrelsen har befriat
Häradsskrifwaren F. A. Lind från skyldigheten
att förrätta 1886 års mantalsskrifningar
inom Tjusts fögderi samt dertill
förordnat Gotthard Lancén.
Likaledes har häradsskrifwaren C. G.
Carlström erhållit ledighet från
mantalsskrifningsförrättningarna för år 1886 inom
Tunaläns och Sefwedes härads fögderi, med
rättighet dock för honom att sjelf werkställa
den eller de af dessa förrättningar, hwartill
han af helsoskäl möjligen kan blifwa
oförhindrad. Kronolänsmannen Wilh. Westrin
har förordnats förrätta ifrågawarande
mantalsskrifningar.
Funnet lik. I tisdags kl. 3 e. m.
hittades på Edsberga egor i Landeryds socken
cirka 40 famnar från landswägen liket af
en yngre mansperson. Den döde låg med
benen i ett wattenfyldt dike. Intet yttre
wåld kunde för öfrigt å den döda kroppen
upptäckas.
Wid företagen undersökning, har det wisat
sig, att den döde i lifstiden warit 21-årige
drängen Viktor Andersson från Höghult i
Slaka socken. Han har warit boende
hemma hos sin moder, enkan Johanna
Persdotter, och har lidit af fallandesot samt
dessutom warit mindre wetande. Onsdagen i
förra weckan hade han jemte modern
bewistat mötet här i staden, men hade då icke
åtföljt modern hem, utan förmodligen drifwit
omkring i trakten, tills döden träffade
honom.
Inwigning af mejeri. N. T.
medlar: Det nybygda bolagsmejeriet wid
Blackstad i Kuddby socken öppnades för sin
bestämmelse sistlidne lördag med en
inwigningsfest, hwartill bolagsmännen — hrr Oscar
Hagberg, Brestad. C. J. Bergwall och
Anton Odén, Gisselö — hade inbjudit
ladugårdsegare m. fl. från ortens flesta socknar,
till ett antal af cirka 100 personer, hwaraf
ett 80-tal tillstädesworo. Mejeribyggnaden,
som nu är i det närmaste komplett, håller
en längd af 60, en bredd af 30 och en höjd
af 20 fot.
Hr Hagberg helsade gästerna wälkomna
anslående tal, deri han redogjorde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:17:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ogvecko/1885/1107_1.html