Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händerna. Slutligen satte han den för munnen
och blåste derur några toner, som klingade gan-
ska fulla och behagliga.
”Det är ett gammalt, godt instrument,” sa-
de han, ”och det skall fördrifva mången stund
och förskingra månget bekymmer från mitt sinne.”
”Ja ,” inföll Helena: ”och om jag befinner mig
på något afstånd ifrån pappa, skall jag äfven kän-
na mina bekymmer för pappa blifva lugnare, om
jag då och då får höra en ton från flöjten. Hvad
den skall blifva mig kär!”
”Men låt oss fortsätta vår vandring!” sade
den gamle: ”vi torde annars icke hinna långt in-
nan aftonen.”
Helena bad dock sin fader hvila här en stund
i svalkan, medan hon såg efter hvart bäcken tog
vägen, och om det var densamma, vid hvilken de
från skeppet räddade sakerna lågo.
Han bad henne då gå, men vända om så snart
hon mötte någon svårighet, eller hunnit förvissa
sig om förhållandet.
Helena gick till det vackra vattenfallet, ge-
nom hvilket bäcken störtade sig nedåt hafsstran-
den. De hvita skummiga forsarna framställde väl
endast en miniaturbild af Trollhättan, men denna
bild var vackrare, emedan en så yppigt skön na-
tur omgaf stället. P å sidan om fallet hade na-
turen bildat liksom en stig, på hvilken man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
