Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21.
Så snart de båda syskonens rörelser något lug-
nat sig, måste Helena berätta sina öden. Tusen
frågor trängde sig derunder på hennes tunga,
dem dock brodern icke besvarade, förrän hon slu-
tat sin berättelse. Ofta afbröts den äfven af de
tårar, som minnet af det genomgångna framkal-
lade hos båda.
Derefter berättade äfven Johan sina öden.
H an hade, sedan far och syster icke mera hördes
af, utan troddes förlista, beslutat att begifva sig
till sjöss för att uppsöka dem. H an beskref sin
mors böner och afstyrkande råd, men tillika sin
fasta böjelse. H an hade ändteligen vunnit hennes
samtycke, ehuru endast med yttersta möda. I
trenne år hade han rest i Fransysk tjenst, och
befann sig på denna resan om bord på en Fran-
sysk Ostindiefarare, hvars Kapten var hans vän.
P å vägen hade han insjuknat i en feber, som de
vidskepliga Franska matroserna inbillade sig vara
pesten. De ville kasta honom i hafvet af fruktan
för den förfärliga sjukdomen. Men då man såg
denna lilla ö, hvilken, så ensam den låg i hafvet,
ansågs för obebodd, beslöt Kaptenen att rädda
hans lif undan den ursinniga besättningens ifver,
genom att sätta honom i land härstädes.
”Jag
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
