Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Det var blott några rader från Ragnar — då i
England — som ville underrätta Karin att han
blivit fördröjd några dagar och knappast kunde
inträffa på Rolandsberg förrän omkring den 6
juli. Vilket just var enligt Karins önskan. Hon
hade nästan varit rädd att Ragnar, i sin längtan,
kunde komma före henne till föräldrahemmet. Nu
kunde hon vara lugn.
Juli är knappast någon behaglig resmånad, när
man är instängd i en järnvägskupé under flera
timmar. Men Karin tog alla besvärligheter med
jämnmod. Och när hon steg av tåget och Sören
mötte med hästarna, såg hon så frisk och glad ut
som efter en riktig lustresa.
Vad skulle de säga därhemma? Den frågan
hade legat överst i hennes tankar under hela
resan. Hon ville berätta nyheten redan samma
afton för att hennes kära skulle hinna sätta sig
in däri, innan Ragnar kom.
Och efter kvällsmåltiden, när de alla voro
samlade efter dagens arbete och mödor, förklarade
Karin, rodnande, att hon hade något att berätta.
Och fyra par ögon betraktade henne
förväntansfullt.
»Ragnar Kasparson är på väg hem från
Argentina för att stanna i Sverige. Och han har bett
mig bli hans hustru — om Gud vill, och det inte
är mina föräldrar emot?»
Utrop av överraskning.
»Jag har ryktesvis hört om det stora arvet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
