Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drömmars och dikters bildare,
domnar då ej din hand ?
Eller en solnedgångstimme, medan det darrande skimret
faller öfver boken, kan han erinra sig sitt gamla rike,
allt hvad han förlorat, »hus och vift — och erfara
en brännande saknad och känna sig själf så underligt
fjärran:
- dykarn är fången hos det som förlist.
Detta är icke hvad man kallar själsstrider, men
brytningen mellan stämningar kan bereda väl så starka
marter hos en lidelsefull natur.
Med sina båda kamrater, Heidenstam och Fröding,
delar Levertin under hela 9 o-talsblomstringen ett
di-stingueradt drag, som är sällsynt äfven bland de stora
skalderna (någon skulle kanske säga: framför allt hos
dem), som till exempel finnes hos Baudelaire, men icke
hos Musset och icke hos Hugo: deras lyrik är ett så
koncentreradt extrakt, att allt hos dem förefaller vara
i unikt tryck; under år då uppmärksamheten var så
spändt riktad på dem, att man kunnat förstå ett öfver
mått i alstringen, ha de icke ens offentliggjort varianter,
de ha icke spädt ut sin poesi.
Naturligtvis hade Levertin kunnat fortsätta att
ännu producera en hel del ut ifrån den känsla, ur
hvilken flödet först hade brusat — det väsentliga var
gifvet, han hade fört den så långt den kunde nå hos
honom, ända till bristningens punkt; han hade i
grunden hädanefter blott valet mellan tystnad och att vända
om, upprepa sig. Med den knapphet han iakttagit
redan tidigare är det detsamma som att säga, att han
icke hade något val: han skulle antagligen eiter han-
6. — Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
