- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
100

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tradition i landet, i språket, genom att icke vara
förtrogna med den äldre litteraturen komma att söka stöd
enbart i de sista böckerna och på detta sätt få en
alltför tunn och likartad litterär kultur. Han ville
återväcka intresset för gammal vers och glömda poeter:
som skalden, hvilken känner behof att tala om det han
älskar, och med »den litterära naturens trogna kult
för genierna» — det är Sainte-Beuve, som på tal om
Pope karakteriserar den litterära naturen så, och i
denna bemärkelse af ordet var Levertin i hög grad en
dylik.

Han var lyriker vid denna tid, det var den gamla
lyriken — vår äldre litteratur är ju först och främst
lyrik — som mest fängslade honom vid den gamla
kulturen: hans sätt att uppfatta brytningens karaktär
var äfven en smula lyriskt.

När han uppehöll sig vid detta trista
älsklings-tema (det tillhörde den melankoli han höll af att tala
om): det slocknade intresset för den gamla litteraturen,
kunde han allaredan visa sig både subjektiv och
orimlig. Orsaken fann han nämligen (jag tror knappt, att
han någonsin rent ut häfdat det i tryck, men han
nämnde det ofta samtalsvis), i upploppet under 8o-talet

— »där gick något förloradt», brukade han säga, »man
kastade ut barnet med badvattnet» — samt i
omständigheten, att den därunder dominerande blef en
man, som egentligen alltid uttalat ett så suveränt
förakt för konst, att det kan anses som en inkonsekvens
af honom, hans lyckligaste, att han själf ägnat sig åt
konstframställande — det är sant, att han aldrig velat
veta af det: han har protesterat mot att man kallar
litteratur konst. Förklaringen med sin tadlande
innebörd var, som det är lätt att se, bristfällig. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free