Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter i Närke. Av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av hela artantalet, så framgår att
landskapets småfjärilfauna hittills är så gott som
okänd.
Utom nu nämnda delar ha i katalogverket
utkommit trollsländorna (Odonata) och
rätvingarna (Orthoptera), båda grupperna
behandlade av docenten Kjell Ander, Lund.
Det gäller sålunda i allmänhet stora insekter
men fåtaliga till artantalet. Av de förra äro
från hela landet kända 54 arter, av vilka 33
eller omkring 61 procent av hela artantalet
äro kända från Närke, och av de senare 49
arter, av vilka i Närke äro påträffade 21
arter eller nära 43 procent av hela antalet.
Den senast utkomna delen av
katalogverket omfattar skinnbaggarna (Hemiptera),
dock icke de familjer till vilka bladlössen
och sköldlössen föras (Homoptera), och har
till författare fil. lic. Frej Ossiannilsson,
Stockholm. I vårt land äro inom denna grupp
funna 511 arter, av vilka 257 eller något
över 50 procent äro anträffade inom Närkes
gränser, 144 i Västmanland, 143 i Värmland,
283 i Södermanland och 263 i Dalarne.
I denna serie saknas bl. a. varje grupp av
steklarnas (Hymenoptera) stora ordning,
vilken inom Sverige omfattar över 4.000
arter, samt även av tvåvingarnas (Diptera)
likaledes mycket formrika ordning. Även
beträffande de insektordningar över vilka
kataloger publicerats återstår ännu mycket
innan vår kännedom om förekomsten i vårt
land kan antagas vara tillnärmelsevis
fullständig. Så kan emellertid sägas vara fallet
vad gäller skalbaggarna, vilka alltsedan den
linnéanska perioden i vår naturforskning
varit föremål för forskarnas och samlarnas
intresse. Tack vare den i ovannämnda
katalog följda tabellariska uppställningen har
för varje art kunnat anges utbredningen i
Fennoscandia med Danmark, och katalogen
ger sålunda besked om t. ex. icke blott vilka
arter som anträffats inom landskapet, utan
uppställningen tillåter också att avläsa till
vilka av den eller den stora
utbredningsgruppen den och den arten må räknas. Inom
skalbaggarnas ordning finner man sålunda i
Närke, utom det stora antal arter som efter
istiden hunnit erövra så gott som hela
Norden från söder till norr eller kommit hit
nordostifrån, arter såväl av mera utpräglat
Machaonfjärilen (Papilio machaon)
sydlig som mera utpräglat nordlig
utbredning. Till de förra äro att hänföra sådana
arter vilka med hänsyn till sina ekologiska
krav äro bundna till den yppigare
vegetationstyp, ädellövskogen, vilken under en
postglacial tid hade en mycket större
utbredning i Skandinavien än numera, då den
företrädes här och där i Svealand och Götaland
av ekblandskogar, vilka i stort sett kunna
betecknas som relikta rester av en den forna
härligheten. Ännu sätter som bekant denna
ekblandskog prägel på landskapet här och
där särskilt i Hjälmarområdet. Det är också
här som de arter tillhörande ädellövskogens
insektfauna påträffats vilka kunna
betecknas som mera utpräglat sydliga och bland
vilka ännu i vårt land sällsynt kvarleva
sådana vilkas krav äro så exklusiva att de
kunna benämnas urskogsrelikter och vilkas
försvinnande ur vår fauna förr eller senare
måste väntas. I motsats härtill stå de arter
vilka äro anpassade efter de mera karga
villkoren i skogs- och bergstrakterna i den
nordliga delen av Skandinavien. Att de av
dessa nordliga arter vilka kunnat införas i
katalogen för Närke påträffats förnämligast
i bergstrakterna i väster i landskapet, i
Kilsbergen, i skogarna och på mossarna här, det
är förklarligt med tanke på att man här har
att göra med utlöpare till det stora
sammanhängande skogslandet i norr, den högboreala
regionen.
Dessa nu nämnda grupper äro emellertid
försvinnande små i jämförelse med huvud-
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
