Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bindemedel och medier - Grupp 4. Hartser - Mjuka hartser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mi flyter icke bläcket ut i papperet å de raderade
ställena.
Schellack uppkommer genom påverkan av en
sköldlus’ (Coccus lacca) stick i bladen på vissa
fi-cusarter som växa i Bortre Indien, på Ceylon och
Antillerna. Den förekommer i två modifikationer:
bladschellack = brun schellack i tunna bladformiga
skivor samt vit schellack i svagt gulvita stänger.
Råämnet är starkt rödfärgat. Genom kokning
avlägsnas detta röda färgämne men för att få den
vita schellacken måste man dessutom tillgripa extra
blekningsmedel, vanligen klorkalk. Schellack löser sig
i sprit och har som sådan mycken användning
(»kvistfernissa», fixativ z %—6 %, isolerfernissa
vid grunderingar i: 2 med tillsats av 5 % ricinolja
för att motverka sprödheten). Den vita blekta
schellacken måste förvaras i vatten i ett mörkt kärl.
Under inverkan av luft och ljus blir den nämligen
olöslig i sprit.
Schellack är till sin struktur ett sprött och föga
motståndskraftigt harts. Det löser sig icke i
terpentin utan det enda brukbara lösningsmedlet är sprit.
Använt till isolering av starkt sugande grunder gör
sprödheten i hartsskiktet ingen skada, emedan
bindemedlet i det påföljande färgskiktet delvis
genomtränger schellacken och innesluter den. Som
slutfernissa är shellack odugligt, även som mellanfernissa
mellan tvenne oljeskikt. En kolloidal lösning av
schellack i vatten kan göras sålunda:
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
