Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärg, skog, flod, källa hade sin särskilda gudom. Vidare
hade de slägt- och familjegudar, svarande mot romarnas
larer och penater. De anropades såsom »mödrar» och
afbildas ofta med ett barn i knäet. Många sådana småstoder
ha kommit vidskepelsen väl till pass: den okunniga franska
landtbefolkningen har i dem sett »jungfru-Maria-bilder», och
det är icke lätt att säga, huru många »underverk» dessa
lämningar af heden tro oförskyldt nog kommit att utföra.
Gallerna hade en mängd religiösa ceremonier. Och
detta är lätt förklarligt. Ständigt ett mål för naturkrafternas
tryckande makt, lefver den okunniga människan i oaflåtlig
kamp med dessa osynliga fiender, som än krossa hennes
förhoppningar om en rik äring, än slå hennes boskap med
pesten, än nedlägga henne själf på sjukbädden. Af egen
kraft förmår hon intet mot dem; hennes enda hopp står till
andra öfvernaturliga makter, som möjligen vilja bistå henne
i den ojämna striden. Men blott få är det gifvet att kunna
träda i beröring med dessa hemlighetsfulla väsen, och det är
med dessa utvaldas tillhjälp som den stora massan söker
lindring i tillvarons elände. Sådana voro bland kelterna de
berömda druiderna. I själfva verket stå dock dessa föga
öfver indianernas medicinmän. Liksom dessa voro de
trollkarlar, som med ledning af fåglarnas flygt eller offerdjurens,
inelfvor förutsade framtiden och särskildt spådde regn eller
vackert väder. De voro tillika läkare, som åt de sjuke
beredde dekokter af helande — eller icke helande plantor.
Att äfven dessa botemedel fingo sin del af folkets vördnad,
är helt naturligt, och sannolikt ha vi att på detta sätt
förklara den storartade dyrkan, som egnades misteln, hvilken
säkerligen varit ett medel mot åkommor. Sex dagar efter
nytändning tågade druiderna i högtidlig procession till en
ekskog, där denna heliga parasitört växte; öfversteprästen
afskar den med en guldskära och lät den nedfalla på en hvit
mantel; därefter offrades tvänne snöhvita tjurar, som ännu ej
burit oket. Som bekant, spelar misteln en vigtig roll i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
