Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kåtan; Lappens arbeten hemma och hans föda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver fjällen. 125
på ett särskildt träfat var upplagdt åt mig, så yttrades: "det är väl
dock det magraste, som ligger qvar". Jag räckte dem fatet: ’’Nej fettet
är det, det allra fetaste är det, som ligger qvar". Man skrattade nu
1(’ke, utan man sade: så olika kan den menskliga naturen vara!"
"Tältet, som hörde till de större res-tälten, kunde dock icke rymma
hela sällskapet, och man måste derföre skiftevis spisa och vistas deri.
Blott lians Andreas höll sig i kraft af sin värdighet såsom min
förförare och värd, ständigt qvar i tältet vid sidan af mig, för att kunna
se mig till godo. En af det andra mat-laget kunde icke under
måltiden få, plats i tältet med hela sin person, utan måste låta sig nöja
med att få rum der inne för öfre delen af kroppen, den öfriga låg
utanför tältet, och i denna ställning låg han och at, till stor fröjd för
de andra".
"Måltiden var nu slut och en allmän tyst bön lästes. Tack för
mat och dryck, ljöd det nu från allas läppar till honom som förestått
kokningen. Gud gifve sin välsignelse, ljöd svaret. Måtte det komina
kroppen till godo, svaras ibland". Derpå hölls aftonbön; man gick att
?e om renarna, o. s. v.
"Nu skulle man då lägga sig. Först lemnades mig så mycket rum
att jag kunde komma in i min sof-säck, hvartill jag förhjelptes af min
tjonstvillige värd; jag lade derefter björnskinnskragen under mitt
hufvud och kastade täcket öfver mitt ansigte, ty det var kallt. Derpå
lade lians sitt hufvud i mitt sköte utanpå säcken, och så alle de öfrige
1 hvar andras famn, i det vi böjde oss kring eldstaden, bildande en
ril»g omkring denna. Efter hand slocknade elden af sig sjelf och få
ögonblick der efter var allt tal förstummadt, allt var stilla och tyst,
°ch blott ett sakta pustande hördes här och der. Jag måste åter taga
täcket af ansigtet samt låg länge och betraktade, än de sofvande
menniskorna omkring mig, än stjernorna, hvilka jag genom det stora
rökfånget, på tältet såg tindra på den nu klar blifna himlen, som allt
°mellan upplystes af förbi fladdrande norrsken. Efterhand började
himlen med dess tindrande stjernor och norrsken att blifva allt
otydligare, tankar och medvetande förvirrades, tills sömnen äfven stängde
mina ögon. — När jag vaknade hade Hans lagt täcket öfver mitt
ansigte, ty det, var mycket kallt den natten".
Vi hafva meddelat denna beskrifning, oaktadt dess längd, emedan
den samma framställt cn annan scen ur Lappens lif än dem vi förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
