Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 utländska bröllops-seder.
skidor på fötterna gjorde hon och hennes, ined förfriskningar
uppvaktande, tärnor sin rund utomkring stugan, och stungo med käppar här
och der i snön, till dess hvar och en af de sofvande ertappades, och klef
upp från snöbädden". Förf. tillägger att bädden icke bekom någon illa.
Efter brölloppet brukar mågen hemta sina renar och slå sig ned i
svärföräldrarnes kåta för ett års tid. Der efter flytta han och hustru
till egen kåta, hvarvid de medtaga sin egendom, bestående af renar,
dels utstyrseln, dels tand-renarna, husgeråd-saker, mat m. m., hvilket
föräldrar och syskon, samt slägten i öfrigt, gifvit dem i vederlag för
friare-gåfvorna. "Hvad friaren på slägten spenderar, redunderar på
honom sjelf", säger Tornæus (manuscr., kap. 11). — Så i Sverige (Rehn,
manuscr., D. 67, kap. 11 och Högström, sid. 133); så äfven i Norge
(Leem, sid. 387).
Att dessa bruk äro lapska, kan med goda skäl betviflas; sannolikt
äro de hemtade från de nordiska grannarne. Man kan sluta detta af
ett par förhållanden. Ett är, att omständigheterna på båda hållen äro
ganska lika. Friaren hade taleman; festinga-fë lofvades; bruden
medförde heimgiöf; man skulle "drecka brndldaup", o. s. v. Vidare härledes
bröllopsgåfvans namn, kihle, från det fornnordiska gisl, och röjer
tydligt brukets ursprung. Slutligen finnas bestämda antydningar der till,
att Lapparne, liksom Finnarne, ursprungligen röfvade till sig sina
brudar, ur främmande stam, innan de började fredligare att köpa dem,
förmodligen på den grund att de såsom handel tolkade denna nordmännens
sed att utdela och lofva gåfvor. Tydligaste bevisen här för har jag
funnit hos Friis (En sommer etc., sidd. 152—158), som omtalar att ban
hos Skolte-lapparne observerat bruk häntydande härpå. T. ex. att vid
frieriet talemännen mottagas med vakt vid dörren; de lägga snö på sig
och låtsas vara förfrusna för att få komma in i kåtan; der skjutes och
bråkas för att å daga lägga strid; bruden gråter och jemrar sig, liksom
hon gömmer sig; hon föres hem till brudgummen, bunden i en släde
bakom honom, m. m. Må hända är ock motspänstigheten att ledas i
brudstolen ett minne af denna gamla sed, icke låtsad blygsamhet.
Giftermål mellan de olika folkstammarna: Lappar å ena, Svenskar
och Finnar å andra sidan, äro icke vanliga i de svenska Lappmarkerna.
.Någon gång och oftast gifter sig en nybyggare med en Lapp-Hicka;
mycket sällan en svensk flicka med en Lapp: hon vill icke gerna heta
"Lapp-fru". Sådana blandade äktenskap ingås dock, men i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
