Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty språkuppfinning förutsätter, som vi sett, föregående
civilisation —, hvarifrån konsten sedermera kommit öfver till
åtskilliga råare, hvilkas märkvärdigt nog grammatiskt
regel-Lundna språk (t. ex. lappskan) förutsätta en högre
föregående civilisation, än dessa folk nu ega, hvarföre de
måste fått dem från mera bildade nationer.
Så Monboddo. Märkligt nog hafva t. o. m. tänkare,
hvilkas namn höra till den nyare filosofiens alra
berömdaste, omfattat Aristoteles’ åsigt. Så ansåg T. G. Fichte
språken vara alster af menniskans subjektiva godtycke. De
äro nemligen intet annat än af menniskorna uppfunna sätt
att för hvarandra antyda sina tankar genom godtyckliga
tecken. Just derföre att- dessa tecken äro godtyckliga, så
är det alls icke nödvändigt, att det nuvarande
betecknings-sättet varit det ursprungliga. Tvärtom voro de första
språken säkerligen teckenspråk för synen, och det dröjde
måhända flera tusende är, innan de utbyttes mot språk för
hörseln. Och den öfverenskommelse, genom hvilken ljuden
blefvo språkljud eller fingo objektiv betydelse, skedde så,
att familjefadren, bordanföraren o. s. v. först uppfann
språkljuden, d. v. s. gaf dem en (subjektiv) betydelse. Begäret
hos barnet, nödvändigheten för de lydande att förstå dessa
hörseltecken tvang dem att gifva akt på, efterhärma och
sins emellan använda dem. Så fingo de äfven en objektiv
betydelse, och språket var färdigt.
Ett annat försök att lösa denna svårighet finna vi hos
llerbart. Språket, säger Herbart, är ett medel för
tänkande väsenden att meddela andra sina tankar och derigenom
förlänga och berigtiga dem. Af detta vigtiga medel till
andlig utbildning är blott menniskan genom sina
ljudverktygs beskaffenhet i besittning; ty att pasta det vara något
annat än denna, som hindrar dylika onekligen tänkande djur
som t. ex. hunden, hästen, elefanten att tala, är en
orimlighet. Är således språket till sitt begrepp »afsigtlig
tanke-meddelning genom godtyckliga tecken», så kunde
naturligtvis den första meddelningen omöjligt ske genom språk, ithy
att dess ljud, såsom godtyckliga, icke omedelbar!igen skulle
kunnat förstas. Hvaruti den första meddelningen bestod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
