Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dånande forsens diamantglittrande rand, vid skogens mäktiga
brus, i åsynen af de genom praktfullt färgskimrande
molnbälten uppstickande bergtopparna, på sätrarnas leende
betesmarker — ingenstädes hördes en ton af den melodiska
folkvisan tilltala bergens eko; ingenstädes visste man
berätta en saga eller en sägen, bunden till dessa så ofta
förekommande, än ljuft hänförande, än hemskt förskräckande
naturföremål. Endast vallhjonets långt utdragna och
sorgligt klagande toner, frambringade ur de långa struthornen,
afbröto någon gång naturens stillhet eller alldaglighetens
bestyr; men ingen egentlig melodi hördes därvid, ty endast
några få enformiga ljud behöfvas till hjordarnas
sammankallande. För öfrigt allt tyst, tyst. Himlen, skogen, vattnet,
hela naturen sken, doftade, sorlade poesi; människan, hon
såg det icke, hon hörde det icke.
Efter C. Säve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
