Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
han stundom täljer sig själf i ätt. Det kan till och med
hända, att han själf bär konunganamn, ehuru han finner
klokast och rättast att stanna på sin gård och hafva tillsyn
öfver sina legohjon och trälar, hellre än att stiga på härx-
skepp och löna skalder, som kväda hans lof bakom sköld-
borgen. Men vi hitta också andra spår af hans tillvaro.
Det är allt han, som har rest de flesta af Tiundalands run-
stenar, han, som har nedgräft det mesta af de tunga spiral-
ringarna och prydliga spännena, af de bysantinska guld-
mynten och de arabiska silfverslantarna för att gömma dem
undan vikingarnes snåla ögon. Fan har smidt de goda svär-
den, som ännu icke äro sönderfrätta af rost 1 de tusenåriga
grafkumlen; han har härmat de latinska bokstäfverna och
kejsaransiktena på brakteaterna och vridit ormslingorna på
hällarna. Det är framför allt han, som med idog hand har
inmurat de fastaste stenarna i statsbyggnadens grundvalar.
Och ur den lag, som han har funnit med sitt rediga hufvud
och styrkt med sina hvassa vapen, lära vi bäst känna hans
skaplynne.
Det är ingen slump, att Sverige, som är så fattigt på
sagor och skaldevisor, äger flere och bättre ordnade lagupp-
teckningar än Danmark, Norge och Island tillhopa. Medan
de bästa snillen bland den skandinaviska folkstammens västra
grenar, man kan nästan säga, ödslade bort sina gåfvor på
en poesi, som till sist, när det forntida lifvets kärna för-
torkade i de egennyttiga lidelsernas vilda brytningar, stel-
nade i mekaniska och innehållstomma former, medan de
danska länsherrarnes tyskbildade riddare och jungfrur roade
sig med sina »Kjempeviser», fortsatte svearnes och götarnes
lagmän, häradshöfdingar och nämndemän det mindre pen-
ningegifvande och ofta tråkiga arbetet att utbilda den ärfda
rätten. Men frukter af deras tysta id vardt det svenska
riket, som, starkt genom de nya och gamla inrättningarnas
lefvande sammansmältning, i tidernas fullbordan kunde fram-
träda som den protestantiska trons förkämpe och samla
kringboende, försummade småstammar af skandinavisk börd
till ett större välde. Det är också värdt att minnas, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
