Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keyska hemmet på Sundsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt hade en allvarsstämning lagt sig öfver Ellen
Keys själ, starkt påverkad af en tragisk händelse vid
Sundsholm. Året före min ditkomst drunknade där,
under badning tillsammans med kusinen Ellen Key,
tvänne unga fröknar Rosenblad, omedelbart före den
danstillställning, hvarmed deras gästbesök skulle firas.
De hade, ehuru mindre simkunniga, gifvit sig ut på bråd-
djupet vid badplatsen, och nära var att Ellen, vid sina
räddningsförsök af dem, äfven omkommit.
Annars var sinnet för humor utprägladt inom famil-
jen, och ingen kan bättre säga en lustighet eller berätta
en rolig historia än Ellen Key.
Fru Key hade vid Gladhammars kyrka ordnat ett
litet barnhem, som hon mycket intresserade sig för. På
Sundsholm samlades barnhemsdirektionen, och där till-
verkades nyttiga och trefliga saker, som sedan såldes
på auktion till förmån för hemmet.
Den lilla röda träkyrkan vid Gladhammar, med ad-
liga vapen och fanor, med sägenomsusade grafvar, syn-
nerligen för Sparresläkten, är ock ett minne från denna
tid, ett minne som jag bra gärna ännu sett kvarstå som
verklighet.
Så gick vintern under intressefylldt arbete. Våren
kom och med den ännu flitigare ströftåg i den idylliska
nejden och den vackert ordnade parken, med sitt
skogstempel, sitt kors på den branta klippan och sina
trappor i bergen. Där hängde ungbjörken sina fina
grenar öfver vattnets spegel, och där lät Ellen Key
mig första gången höra dikten: “En ungbirk ständer
ved fjorden og vandspeilet ganske naer“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
