Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryseruns socken - Fogelvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där knöt han en förbindelse med höfvitsmannens
dotter och hade med henne sin enda lefvande son. På
sin dödsbädd i Stockholm 1470 förklarade Karl dennes
moder för sin äkta hustru och testamenterade sonen,
som äfven hette Karl, Rönö gods samt flera klenodier,
däribland sitt stora förgyllda svärd och spira. Den unge
sonens lif är höljdt i dunkel. Troligen dog han ung.
Äfven Karls sista tre regeringsår i Sverige voro fyllda
af strid och oro. Men vid sin sida hade han nu sin
systerson, Sten Sture, som troget stod honom bi. Sten
Sture var mycket rik och ägde bl. a. en myckenhet
gårdar i Kalmar län.
Sten Stures maka, Ingeborg Tott, hade förut varit
förlofvad med en rik norsk ädling, hvars mor, Filippa,
var dotter af grefve Hans v. Eberstein (som i sitt
senare gifte hade Knut Bossons (Grip) änka till gemål).
Ingeborg fick efter sin fästmans död flera gods i gåfva
af hans moder, troligen äfven i Tjust.
Karl Knutsson var icke mer än 61 år, då han som
en bruten man gick ur tiden. Han lämnade
riksstyrelsen till Sten Sture med en varning att icke söka
konunganamn.
Alla Karl Knutssons stora gåfvor kunde ej bereda
honom sann lycka och varaktig framgång.
Hur vimpelprydd, hur ståtlig och välbyggd hans
lef-nads farkost än var, så saknade den dock en säker
ballast, och kunde därföre ej rida ut de stormar, som i
så rikt mått mötte den på tidens haf. Där kastades
den omkring och hamnade än på tyska än på finska
stranden i mer än ett nödläge och med sönderrifven
tackling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
