Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hade jätten Puke tyckt illa om “den vita
märren“, som han kallade kyrkan, så blev han rent
ifrån sig när “märrens skällor“ började ringa. En
vacker dag lasta.de han allt sitt guld och silver på
en vagn och skulle fara raka vägen till Gottland,
att där finna bättre ro. Han hade dock den oturen,
att hans tunga vagn sjönk till havsbotten strax
utanför Loftakusten.
Vagnen kan dock ännu i dag upphämtas av en
söndagsfödd man, som med ett par vita tvillingoxar,
under vissa betingelser och absolut tystnad, skrider till
detta värv. En gång hade en dylik skattsökare redan
hunnit så långt, att han fått upp vagnens ena bakhjul,
då han vid åsynen av den dyrbara lasten glömde sig
och utbrast i glädjerop, som snart förbyttes i klagan,
då hela vagnen ögonblickligen försvann i djupet.
Gubben i Pukberget själv kom emellertid lyckligt
över till Hoburgen på Gottland, där han länge och väl
spelade en framstående roll och därför tröstade sig
både över sitt hem i Lofta och sina inkomster från
jättegrytan vid Spårösund utanför Västervik, där han
brukade sitta och taga upp tull av alla förbipasserande.
Från Lofta sagotid nalkas vi nu dess historiska
tid, då den kristna religionen vunnit allt större insteg,
och kyrkor och kloster blevo allt talrikare.
När Lofta kyrka började byggas veta vi icke, men
att hon fanns till år 1333, känna vi av kanikens Herman
i Linköping testamente samma år. Bland mångfaldiga
andra gåvor till kyrkor och stiftelser skänkte han
Lofta en äng: “Svindhulth“, och kallar han kyrkan:
“Ecclesia mea in loptho“ (min kyrka i Lofta). Säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
