Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19.
I, mina forna sånggudinnor!
Förnimmen I min sorgsna ton?
Måhända några andra kvinnor
inkräktat eder höga tron.
Får jag ej mer er körsång höra?
Skall ryska Terpsichore föra
ej mer sin fot till luftig flykt?
Ack nej! På dessa tiljor skyggt
och vemodsfullt nu blicken irrar.
På denna främmande publik,
som icke är den forna lik,
jag med lornjetten liknöjt stirrar.
Och gäspande jag tänker på,
hur annorlunda det var då.
20.
Teatern fylls med stim och rassel.
I loge och rad, från golv till topp
av folk det vimlar, och med prassel
— nu blir det tyst — ridån går opp.
Förförisk, med eterisk hållning,
som i en underbar förtrollning,
omsluten av små nymfers krets,
hon står, Istomina.[1] En spets
av foten än vid golvet smyger;
den andra foten snurrar kring,
i början långsamt — så ett spring.
Som fjun från Eols läppar, flyger
hon upp, sig vrider av och an
och slår med fötter mot varann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
