Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur pass litet aktningsfullt de fyrfota bete sig
mot samma klassiska relik, kan jag icke ens
omtala; nog af, Brömsebro är en vanvårdad,
misshandlad, misskänd antiqvitet, och jag måste
beklaga den af allt mitt hjerta.
Inan jag kastar mig för allo rakt in i Bleking,
anser jag mig böra med två ord omnämna
någonting, som under kriget mellan Sverge och
Danmark, före den ofvanomförmälde Brömsebro-freden,
passerade mellan ett par gränse-socknar i
Småland och Bleking. De respektive socknemännen
funno nemligen för godt att, oberoende
af kongl. majestäts och kronans krig, sinsemellan
ingå en liten separatfred och öfverenskommelse
att fortfarande lefva i obrottslig vänskap och
grannsämja. Samma öfverenskommelse förnyades
under kriget 1657, då kyrkoherden i det småländska
Vissefjerda med kyrkoherden i det blekingska
Fridlefsta på samtlige bönders vägnar gjorde den
traktat, att oaktadt pågående ofred dessa båda
grannsocknar skulle hålla samman som ler och
långhalm och icke tillfoga hvarann någon den
ringaste skada. Detta kallades en „Bondefrid“.
Vissefjerda-prosten blef för detta sitt förhållande
instämd till Kalmar inför Pontius
Pilatus, men landshöfdingen lär, sällsamt nog! hafva
funnit hans förklaring nöjaktig och låtit det
dervid bero.
Besinna, hur många krig här i verlden skulle
varit ogjorda, om folken i massa haft det förstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
