Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Duell—.
■Du/hök.
310
dom kräfver anlitande af läkare.
Dröp-pelreumatism är en annan af dröppelns
följdsjukdomar. Den uppträder i
allmänhet- blott i en led oeh skiljer sig
däri från vanlig ledgångsreumatism, som
angriper flera leder samtidigt eller
flyttar sig från en led till en annan (se
Reumatism). En vanskött dröppel kan
vidare öfvergå till kronisk clröppel, som
fordrar en tålmodig och långvarig
behandling af läkare. En rätt vanlig följd
af kronisk dröppel är striktur eller
förträngning af urinröret, hvarigenom
urinens afgång hindras eller försvåras.
Denna åkomma kräfver utvidgning af
urinröret genom sondering eller, i
svårare fall, genom operation.
Duell är i svensk lag belagd med
stränga straff. Såsom duell eller envig
betraktas det, när tvänne personer,
likgiltigt af hvilken anledning, efter aftal
inlåtit sig i strid med hvarandra,
hvarvid jämnlika vapen begagnas. En
förutsättning för att en tvekamp skall
betraktas såsom duell är, att de därvid
använda vapnen kunna karaktäriseras
såsom lifsfarliga, t. ex. skjutvapen,
sabel, dolk o. d., samt att vederbörlig
utmaning och öfverenskommelse parterna
emellan rörande reglerna föregått striden
och att denna föres i afsikt att döda
eller tillfoga kroppsskada. Kommer
duellen till stånd, d. v. s. att båda eller
endera af de stridande gjort bruk af sitt
vapen vare sig med eller utan resultat,
hemfaller brottet under § 38 i
strafflagens 14 kapitel, enligt hvilket den, som
dräper annan under envig, dömes till
straffarbete från och med 6 till 10 år.
Har öfverenskommelse träffats
duellanterna emellan, att kampen ej skall
slutas utan enderas död, skärpes straffet
för dråparen till straffarbete på lifstid
till och med 10 år. Om endera af de
stridande tillfogas svår kroppsskada,
dömes gärningsmannen till straffarbete, i
2 till 6 år, och skedde ringare eller
ingen skada, är straffet fängelse från 6
månader till och med 2 år. Om någon
vid envig förfar svikligen, skärpes
straffet.
Äfven om en duell icke kommer till
stånd, är blotta förslaget om sådan
straffbart. Härom stadgas nämligen i § 39,
att »den, som utmanar annan till envig,
eller slik utmaning antager, skall, ändå
att enviget ej kommer till
verkställighet, straffas med fängelse». Stadgandet
förutsätter naturligtvis, att utmaningen
skall göras eller antagas på fullt allvar.
Dufhöken är den roffågel, som vållar
vildbanan den största skadan och
jaktvårdaren det största besväret. Detta
dock icke emedan ban är meraroflysten
än t. ex. kungsörnen och bergufven,
utan därför att han uppträder i större
antal. De förra äro mera sällsynta i
jämförelse med dufhöken, och de hålla
sig dessutom mest undan i storskogen,
medan höken uppträder öfver allt, ja
äfven midt i byarna, där allt emellan
hönsen gripas af denna lika djärfva som
förslagna röfvare.
Då det allt emellanåt förekommer, att
dufhöken och den nyttiga ormvråken
förväxlas med hvarandra, må här anföras
dufhökens karaktäristiska kännetecken:
1) dufhökens stjärt räcker med
ungefär två tredjedelar af sin längd utanför
de hoplagda vingarna, medan däremot
ormvråkens stjärt är betydligt kortare.
2) benet eller tarsen är fjäderklädt
nästan ända till midten och är dessutom
på framsidan beklädt med en
sammanhängande rad af 11—13 tvärställda
plåtar, hvilka nedtill äro omkring fyra
gånger så breda som långa. Ormvråkens
ben äro nakna och plåtarna mindre breda
nedtill.
Dufhöken är icke så svår att
åtkomma med skott, som man skulle kunna
tro. Han är föga rädd af sig och kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
