Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1729
Syltning—Sårbehandling.
1730
Inom kort uppträder som ett
sekundärt symtom ett hudutslag, vanligen i
form af små röda fläckar, s. k. roseola,
som visar sig tydligast å hröstet,
halsen och ryggen. Oftast inställer sig
därjämte en lindrig halsåkomma med
svårighet att svälja samt små sårnader
i munnen och halsen eller i
ändtarmsöppningen. Ett om finnar påminnande
hudutslag hör också till de sekundära
symtomen.
Tages sjukdomen på detta stadium,
eller helst ännu tidigare, under
energisk och ändamålsenlig behandling,
kunna dess framsteg hejdas, hvilket visar
sig genom att symtomen försvinna.
Lämnas den åter åt sig själf kunna
visserligen äfven då de sekundära
symtomen försvinna, men efter längre eller
kortare tid inställa sig nya symtom, de
tertiära, yttrande sig i svåra oläkliga
sår, gummiartade svulster och en
mångfald andra sjukdomstecken i nästan alla
organ, icke minst nervsystemet. En
mycket vanlig följd af försummad
syfilis är att blodkärlen, särskildt hjärnans
pulsådror, bli sköra, så att de brista
och patienten drabbas af en
hjärnblödning. Kyggmärgslidande och allmän
paralysi äro i regel förorsakade af syfilis.
Sjukdomen bör, på grund af både
dess smittosamhet och den fara den
innebär för patienten, aldrig behandlas
på egen hand eller af kvacksalfvare.
Läkare måste ovillkorligen och så tidigt
som möjligt anlitas, om man vill undgå
lifsfarliga följder, och behandlingen
fortsättas en längre tid. Tyvärr inbilla sig
många syfilispatienter att de äro friska,
när symtomen en tid varit försvunna,
och upphöra eller slarfva med
behandlingen, och följden blir att den blott
ofullständigt bekämpade sjukdomen
ligger dold i kroppen för att vid tillfälle
bryta ut med ödesdigra följder. Yill
man vara säker på ett godt resultat,
bör man underkasta sig behandling eller
läkareobservation i minst två års tid.
De medel, som visat sig mest
verksamma, äro kvicksilfver och jod. Båda
äro farliga gifter och böra ej användas
utan efter läkares anvisning och under
hans inseende. Kvieksilfverkuren är den
vanligaste och sker antingen i form af
smörjning med gråsalfva eller
insprutning under huden af en
kvicksilfverlös-ning. Genomföres kuren samvetsgrant
under sorgfälligt iakttagande af läkares
föreskrifter äfven i fråga om lefnadssätt, kan
sjukdomen utan tvifvel botas. Dock bör
en person, som en gång haft syfilis, allt
framgent gifva noga akt på sig själf, så
att vid minsta misstänkt symtom en ny
behandling kan inledas. Äfven vid
uppträdandet af andra sjukdomar bör
vederbörande läkare underrättas om,
huruvida den sjuke tidigare haft syfilis.
En ömtålig fråga är den, huruvida en
person, som haft syfilis, bör ingå
äktenskap. Sjukdomen kan nämligen gå i
arf på afkomman, och dylik s. k.
here-ditär syfilis är ofta mycket svårbotlig.
Det anses, att om sjukdomen blifvit
underkastad en noggrann och tillräckligt
länge fortsatt behandling samt inga nya
symtom af sjukdomen visat sig, kan
vederbörande utan risk gifta sig sedan fyra
år förflutit från smittotillfället. Dock
bör han dessförinnan rådföra sig med
sin läkare och inhämta dennes åsikt.
Syltning (se Inläggning och syltning .)
Särbehandling. Alla sår, äfven de
obetydligaste, böra behandlas med en
viss försiktighet, ty erfarenheten har
visat att eljest kan lätt bulnad, d. v. s.
varbildning, inträda med långvarig och
svår läkning, för att icke fala om att
en farlig blodförgiftning kan uppstå till
följd af infektionsämnens inträngande i
såret och deras spridande med blodet
eller lymfvätskan. Hur ofta får man
icke höra att en oförsiktigt afrifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
