- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
172

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om folketymologi. Af Robert Geete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i

Det omtydda ordet har äfven ingått i
litteraturen och återfinnes bland annat
i en berättelse af Pehr Thomasson: »Kung
Karl [XV] och hans mandater» (bragder).

Alldeles samma förlopp som i mandat
finna vi i t. ex. traktat i betydelsen
traktering (Uppl.); chikan i betydelsen
skick-ning (allmogen har sålunda i allmänhet
ingenting emot »chikaner»!); vidare
motivera i betydelsen mota, hindra, och
motiv för »motighet»; fantisera, stryka
omkring som en fante, d. v. s. tigga;
inventera för »invänta»; solagera sig
för »sola» sig. Att en person säges hafva
talang betyder på sina ställen, att han
har lätt för att tala (>>d’ä en karl med
talang>). — Prestaf, som egentligen är
ett slaviskt lånord med betydelsen
»rättstjänare», användes numera hos oss
endast otn de med florbehängda stafvar
försedda personer, som vid ansenligare
begrafningar gå i spetsen för liktåget,
och skulle kunna återges med
begraf-ningsmarskalk. Till följd af ordets
senare stafvelse uppfattas emellertid prestaf
numera tämligen allmänt såsom
betecknande själfva den floromhängda stafven,
hvilket naturligtvis är orätt. — I
Stockholm kan man få höra folk klaga öfver
kalkyler, hvarmed då menas »kalla
kårar öfver ryggen», och i Skåne m. fl.
landskap har man den underliga seden
att laxera sina bref i st. f. lacka. —
En folketymologi af denna kategori har
t. o. m. en gång spelat en roll i vårt
politiska lif. Det är ordet aktivitet.
Det hände nämligen vid riksdagen 1743,
sedan det olyckliga kriget med
Ryssland afslutats, att man anställde en räfst
med dem, som tillskyndat detsamma.
Bland andra anklagades äfven den
bekante talmannen i bondeståndet Olof
Håkansson för att hafva eggat till krig,
och han försvarade sig därmed, att när
han rådt till aktivitet, så hade han
menat »aktsamhet». Anekdoten berättas af
H. Forssell i hans monografi öfver Erik
Benzelius d. y.

’2 —

3) Vi komma därnäst till den tredje
gruppen af folketymologier. I de
hithörande orden blir den ursprungliga
betydelsen oförändrad, men formen
undergår förändring för att bringas till
öfverensstämmelse med det associerade ordet.
I den nästföregående gruppen var det
tvärt om. Här sker en omdaning af
formen, där var det en omtydning af
betydelsen, som var det karakteristiska. —
Den nu ifrågavarande gruppen innesluter
de talrikaste exemplen pä folketymologi,
och det är i synnerhet inom den, som
man har tillfälle att se prof på allmogens
fyndighet i de många träffande
ombild-ningarna.

Hit höra t. ex. sådana ord som
åke-päsch (associeradt med åka) för
ekipage; badsäng för bassin;
silfverisa-tion för civilisation; jämmeriad för
jeremiad; senerad (där man tänkt på
adj. sen) i st. serenad. Detta »senerad»
blir sålunda en ordagrann öfversättning,
alldenstund serenad kommer af latinska
sero, »sen», ej, såsom en och annan kunde
tro, af serenns, »klar». — Buldan, som
mycket användes af allmogen, uppträder
stundom under formen bondal. —
Trekarl skrifves ofta så (med e), liksom om de
»tre» spelarne gifvit namnet, men heter
rätteligen träkarl med ä. Till förklaring
kan jämföras tyskarnes uttryck »mit dem
Strohmann spielen». — 1 Västergötland
kallas en char-a-banc för Skaravagn, en
yttring af lokalpatriotism, som ju är rätt
komisk. Både kyrkoherde och
kyrkvärd äro sekundära former, som uppstått
genom folketymologisk inverkan. I gamla
tider hette de kirkioherra och
kirkiu-værgi eller kirkiuvæiHandi. —
»Kirkioherra», som ännu är vid fullt lif i finskan,
liksom man ännu i våra landsorter får
höra kyrkherrn, utträngdes i Sverige först
vid reformationen. Troligt nog är, att
den nya formen kyrkoherde i viss mån
påverkats af det latinska pastor.
Kyrk-värje förekommer ännu i Halland i sin
ursprungliga både form och betydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free