- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
227

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Valda skrifter af Louis De Geer. Af G. G. - Hans Alienus af Verner von Heidenstam. Af Oscar Levertin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ståndpunkt (naturskönhetens) knappt kunna tala
om något viktigare än vackert väder»,
påminnas vi om det äldre landskapsmåleriets
begränsning. »Vacker natur» är onekligen
för oss nu lefvande ett vidsträcktare begrepp
än för landskapsmålare och naturälskare på
1840-talet. Vår blick är mera skärpt,
måhända icke för de välbildade formerna men
för det pittoreska i naturen, för färg och
stämning.

Sig själf ovetande ger förf. i sina »Samlade
skrifter» en talande porträttbild af sig själf
och sin samtid på 1840-talet, en kulturbild
af historiskt intresse. Hur åskådligt se vi
ej framför oss denne unge man i verken,
ädling till börd, tänkesätt och belefvenhet,
som filosoferar öfver världen och skrifver
artiklar i poetiska kalendrar, en »vitter» man
med klassiskt-romantisk bildning, som
citerar Ehrensvärd, Thorild och Lidner,
Franzén, Tegnér, Geijer, Almqvist och Fredrika
Bremer, Goethe, Tieck och Jean Paul. Han
tillhör ett släkte, som ännu icke arbetar
under trycket af våldsamt instormande massor
utaf intryck från den yttre världen och icke
ängslas af en upprifvrande skepticism och
pessimism men som därför har tid att
fundera och drömma i ro, har tid att låta sina
tankar långsamt mogna, har lugn nog att
hvila ut i sina känslor, har lust att njuta af
sina egna reflexioner öfver världen. Att
detta ingalunda var en dålig förberedelse
till ett kraftigt ingripande i de stora
handlingarnas värld, när handlingens timme sedan
slog — därpå är frih. De Geers egen lefnad
det bästa och vackraste beviset.

Att emellertid det vittra intresset och
särskildt den estetiska naturbetraktelsen hos
honom icke endast var ett flyktigt hugskott
under ungdomstiden, som torkade bort
under det offentliga lifvets värf, utan ett i
hans väsen djupt rotadt behof, det synes
bäst af de »Naturbetraktelser», hvilka så sent
som 1878 publicerades i »Litterärt album».
Om också mera mogna i affattningen och något
mera moderna till åskådningssättet, äro de
dock; både i innehåll och form, så lika sina
en hel mansålder äldre syskon, uppsatserna
från 1840-talet, att de snarast förefalla som
fortsättningen på en afbruten tankegång.

Hvad som ger dem alla ett så enkom
älskvärdt tycke och som utgör så att
säga den speciellt De Geerska signaturen hos
dem, är urbaniteten i uppfattning och
uttryckssätt.

G. G.


*




Hans Ålienus af Verner von Heidenstam. 1—3.
Stockholm. Albert Bonnier.

Till Redaktionen af »Ord och bild».


När redaktionen af »Ord och bild» vändt
sig till mig med anbud att skrifva några ord
om Verner v. Heidenstams stora, nyutkomna
bok, kan meningen icke vara att få någon
officiell kritik utan snarare några
anmärkningar, upplysningar och omdömen, ägnade
att belysa detta så egendomliga och mot
strömmen gående verk. Och uppriktigt sagdt,
hur mycket mera frestande är icke den
vänskapsfulle skoliastens, den intresserade
förklararens roll än den objektive kritikerns!
Det lilla barnsliga nöjet att kallt söka mäta
skapande viljor med en noggrann gransknings
tumstock, att sätta lefvande verk under de
estetiska reglernas förminskningsglas — hvem
utom de poetiskt oförmögna tröttnar icke
därpå? Det är sälunda icke någon kyligt
afvägd anmälan jag vill eller ens kan skrifva
men hvad man snarare kunde kalla »en väns
förord till Hans Alienus».

Första gången jag hörde planen till Hans
Alienus var sommaren 1889. Det var på
en badort vid Västkusten, sent en augustikväll,
då den litet dofva hetta, som understundom
finns vid hafsstranden, ännu låg
kvar trots nattens annalkande. Och medan
Hans Alienus’ skald talade, fylldes den
öfvergifna parkens halfljus af ett vimmel af syner
och gestalter, som med inbillningsvärldens
hela glans böljade fram i landskap med
orientaliskt starka färger och klassiskt rena
linier .... Men verket var förberedt långt
före den tiden. Dess tillblifningshistoria är
idédiktens, som växer och utvecklas med
författaren själf och i hvilken årens alla
erfarenheter slå sina olikfärgade trådar. Redan
dess genesis är sälunda olik många moderna
arbetens, vare sig de tillkommit på zolaiskt
manér som ett betänkande affattadt efter
ett visst skema och nästan på en bestämd
termin, eller med impressionismens nyckfullhet,
där bilden halft på en höft kommit att
stanna på ögonblicksfotografens kamera.
Redan 1887 var arbetet planlagdt. Andra
litterära företag, reslif och sjuklighet hafva
skjutit utarbetandet åt sidan, men hvarje dag,
som gått, har riktat Hans Alienus’ historia
med nya drag, intill den blifvit, som
författaren själf skrifver:

en länk af skinande och mörka stenar,
den bjärtast brokiga jag kanske sett,


Först de sista två ären har den egentliga
nerskrifningen skett och en hänförd
konstnärshand samlat tankens oerhörda material
till en bok, hvars egentliga hufvudfel är dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 17:23:57 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free