Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheele. Af Severin Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ r
5
hafva varit tyst och sluten samt föga
hågad att deltaga i syskonens lekar.
»Silkesmaskar, planteringar, målande, svarfvande,
snickrande, hvarjehanda hus och sakers
förfärdigande af kort och papp voro
idkeliga tidsfördrif, hvarmed han ständigt
grubblande förnötte sina lediga stunder
långt in på nätterna, och i synnerhet
var han ganska glad, när han hunnit
fullborda något af sina egna påfund», så
berättas det i det »åminnelsetal», som 14
år efter Scheeles död hölls öfver honom
i Vetenskapsakademien af dess vice
sekreterare C. G. Sjöstén och som denne
grundat på anteckningar, gjorda af den då
aflidne, berömde fysikern Wilcke. Denna
den unge Scheeles slutenhet och
tillbakadragenhet föranledde, att hans
omgifning synes hafva ansett honom för
trög och enfaldig, ett öde, som ju äfven
drabbat Linné och Berzelius.
Familjens talrikhet nödgade antagligen
fadern att låta sina söner tidigt söka att
förtjäna eget bröd. Karl Vilhelm åtnjöt
först privat undervisning och fick sedan
sin utbildning i Stralsunds gymnasium,
men skickades redan vid 14 år (1757) till
Göteborg, där han kom i lära hos
apotekaren M. A. Bauch, hos hvilken hans
några år förut aflidne äldste broder redan
konditionerat. Detta snara utsändande
i världen torde dock ej hafva varit den
unge gossen emot; redan från sin tidiga
barndom fallen för praktisk verksamhet,
längtade han säkert bort från skolan
och säges redan vid 10 års ålder hafva
uttalat sin önskan att blifva apotekare.
Det berättas också, att han som barn af
umgängesvänner i familjen, en läkare och
en apotekare, lärt sig de då brukliga
farmaceutiskt-kemiska tecknen och
upp-skrifvit dem i en bok samt fått öfva sig
i konsten att läsa och tyda recept. På
apoteket i Göteborg synes han ganska
snart hafva avancerat från »drängsysslor
och mekaniska handarbeten» till en plats
i själfva laboratoriet, där han genom sitt
allvar och sin flit »inom kort vann både
kärlek och beröm». En äldre kamrat
1 —
vid namn Grimberg skaffade honom där
kemiska arbeten af Neumann, Ståhl,
Kunckel m. fl., hvilka Scheele studerade
med sådan ifver, att hans principal i bref
till föräldrarna uttalade sin oro öfver att
sonen skulle ådraga sig skada genom
sitt trägna nattarbete med »böcker, hvilka
ännu för honom voro för höge». Men
det var ej blott bokliga studier ynglingen
bedref; med rastlös flit sträfvade han
att eftergöra de experiment, hvarom han
läste i böckerna, och skaffade sig
sålunda småningom en rik erfarenhet och
förmåga att med små och enkla medel
utföra de betydelsefullaste vetenskapliga
försök.
Scheele stannade i Göteborg ännu 2
år, efter det han afslutat sin sexåriga
lärotid därstädes, och flyttade därpå (1765)
till Malmö, där han fick kondition hos
apotekaren P. M. Kjellström, som synes
hafva varit en i sitt fack framstående
och särskildt för kemi intresserad man.
Under vistelsen i Malmö synes Scheele
hafva haft »det lyckligaste och mest
gynnande tillfälle att oafbrutet följa
sin böjelse och under
laboratoriigöro-målens förvaltande förvärfva största delen
af den vidsträckta erfarenhet, hvaraf han
sedermera lämnat så stora prof.» (Sjöstén.)
Han förskaffade sig där en del kemiska
arbeten, hvilka han med noggrannhet
och sträng kritik studerade, merendels
själf eftergörande de däruti beskrifna
försöken. Från denna tid datera sig
äfven Scheeles första vetenskapliga
afhandlingar: En undersökning af »globuli
martiales», som inlämnades till
Vetenskapsakademien men ej blef tryckt och
sedan förkommit (så när som på ett
bland Gahns papper funnet, nu af
Nordenskiöld publiceradt utdrag) samt
»kemiska rön om harsyresaltet (sal
ace-tosellae)», i hvilken han skall hafva
banat vägen för den viktiga upptäckten
af oxalsyran och som upplästes inför
Vetenskapsakademien men ej trycktes,
enär dåvarande professorn i kemi i
Upsala, den lärde och ryktbare Torbern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
