Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
011 arabernas uppror i öfre kongo. 203
fri passage förbi Riba-Riba. Jag råder eder
att genast resa nedåt, fortsätten I åter upp
mot Kasongo, skola vi beskjuta eder.’
Som allt detta sades i en lugn och
sansad ton, var här intet annat att göra än
att gifva sig i väg. Mohaara hade ställt
kanoter och roddare till vår disposition. Vi
lämnade alltså genast Nyangwé.
Det var den 21 Maj. Jouret och Page
voro båda sjuka, i synnerhet den förre, som
led af en svår rödsot. Mohaaras
sekreterare och de öfriga araberna jämte en stor
folkmassa, som nu grep till hotfulla
demonstrationer, följde mig ned till stranden. Med
en teatralisk min säger nu sekreteraren:
Gå och säg herr Tobback (det vill säga
staten), att vi vänta honom, men säg
honom äfven, att han måste taga mycket folk
med sig, ty vi hata honom och skola döda
honom!’
Vi befunno oss således nu på återtåg,
och motgångarna började genast. Vid
Ny-angwé-fallen begärde Mohaaras roddare
tillstånd att få gå i land för att köpa mat.
Jouret medgaf dem en kvarts timmes
uppehåll härtill, under tiden fortsatte vi med de
öfriga kanoterna, sedan vi gifvit de
kvarlämnade order att förena sig med oss vid
lägerplatsen. Men förgäfves väntade vi på
dem; vi skickade under en och en half dag
vårt folk att leta efter dem — de återvände
med oförrättadt ärende. Såväl kanoter som
roddare och handelsvaror voro försvunna.
Hvad var att göra? Att återvända till
Nyangwé för att få fatt pä desertörerna var
omöjligt. Det viktigaste var nu att snarast
möjligt söka uppnå Riba-Riba, där vi trodde
oss skola träffa Hodister, Tobback och
doktor Magery, af hvars hjälp mina båda sjuka
kamrater hade stort behof.
Vi fortsatte alltså dag och natt vår
reträtt med stor hastighet.
Öfverallt möttes vi af stora kanoter med
beväpnade män, hvilka dock läto oss fritt
passera i afvaktan på order till attack. Det
var ett fullkomligt gatlopp. Vi tre hvita
med Ismael (tolken) och 6 tjänare äro alla
i stora barkassen, som ros af 14
Bangala-män. De tre kanoterna följa oss. Ända
hittills hafva vi ej blifvit angripna, men längs
flodstränderna höras de döfva slagen af
stridstrummornà, och de beväpnade
kanoterna blifva allt talrikare. Floden har nu
ett helt annat utseende än på uppresan.
Här försiggå tydligen allvarsamma saker.
På natten den 24 Maj voro vi midt
framför Riba-Riba. På båda flodstränderna
rådde våldsamma rörelser. Längs eldarne
sågo vi de upphetsade människorna komma
och gå. På själfva floden och längs öarne
åter såg man ingen. Vår ankomst signaleras
med fördubbladt oväsen. Stridstrummorna
dåna, lurarne skrälla, gälla hvisslingar och
rop höras öfverallt. Förvånad öfver ett
sådant emottagande här, där vi väntat oss finna
våra landsmän, göra vi ett uppehåll i
rodden och fråga efter Noblesse och de andra.
Man tillropar oss, att han är dödad, och
Kvinjm fràji Kongo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
