Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En opponent. Af Juhani Aho. Med 4 teckningar af Eero Järnefelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
juhani aho.
kände ljudet från hans egna klöfvars
tramp i den leriga kärrvägen mellan
mörka granar.
Där var en gärdesgård, ett råggärde,
och bakom den hördes liksom
något ljud. Hvad var det, som
knakade och skymtade fram
därborta? Någon stannade, och han
stannade också för att lyssna.
Det var grannens ungtjur, som
synbarligen var ute i samma
ärende som han själf. De
närmade sig båda till gärdesgården,
sneglade en stund på hvandra,
läto ej höra ett ljud, men
förstodo hvarandra fullkomligt.
Han började åter vandra och
småbölade, medan han gick. Han
hade ej än nu klart för sig, hvart
han skulle gå, men tyckte att
han nog skulle komma
någonstans, då han gick längs vägen.
Och ganska riktigt, där skymtade
ju redan åkrar fram mellan träden.
Två kor lågo på åkern vid stugan,
och han kände strax igen dem.
Någon gång förut hade han till
och med gått med dem, de hade
ingen egen tjur och föraktade
honom icke, utan tycktes alltid
gärna hålla till godo med hans
sällskap. Också nu råmade de
vänligt och inbjudande emot
honom, så snart de sågo honom
i skogsbrynet. Men ungtjuren
brydde sig ej om dem; de voro
ett par gamla tanter, i hvilkas
sällskap man snart fick ledsamt.
Och utan att stanna gick han
vidare.
Nej, han måste få slåss, få
stängas och segrande vinna åt
sig en väninna, med våld taga någon
annans, eröfra henne med styrkan af sin
egen nacke.
Och han gick, och han bölade, och
hornen till manken. »Låt nu någon
bråk-makare komma i vägen, låt nu byns
flickor komma bakom ledet och retas, låt
smågossarne komma och hota. . .»
Men ingen hördes komma, vägen var
öppen, så långt man kunde se, natten
var fridfull, alla sofvo rundtomkring, och
ingenting annat förnams än det smac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
