Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Några dagar i Salzkammergut. Af C. O. Nordensvan. Med 7 bilder och en karta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DAGAR 1 SALZKAMMERGUT.
365
tände altan och svalka oss med läskande
vin, alltjämt njutande af att skåda ned i
den blanka vattenspegeln och upp mot
det slätskrapade berget. Snart äro vi
dock redo att vandra den sju kilometer
långa vägen kring sjön till andra ändan
af det öppna fält, som efterträder bergen
just vid den punkt, där vi först skådade
vattenspegeln. Och denna vandring är
i sanning lönande. An skuggad af skog,
än insprängd i bergsbranten, än — i sjöns
som långt bort i bakgrunden aftecknar
sin bländande snöhvita hjessa. Vi
öfver-väldigas omedvetet af naturens storhet.
Allt är så tyst, så lugnt; endast
koskällan och plaskandet af ett par åror vittna
om lif. Men har då icke själfva naturen
lif, ett lif, ädlare än hvarje annat?
Slutligen måste jag dock lämna denna
hänförande tafla; utför floden går
marschen ned till stationen — sjön ligger
hela tvåhundra meter högre än denna —,
Alt-Aussee.
förlängning — öfver steniga hagar, där
den fridsamma koskällan låter höra sig,
än tätt invid vattenytan, än högt upp på
branten med det lodräta berget öfver
och den klara vattenspegeln under,
slingrar sig den till stig hopsmalnade vägen
framåt, och hvar en härlig utsikt
erbjuder sig, gifver en bänk en behaglig
hviloplats. Från sjöns bortre flik skåda vi
mellan bergsbranterna och bortom
vattnet de båda täcka byarna, de leende
gröna fälten, de allvarliga
bergssluttningarna bakom dem och till slut Dachstein,
hvarefter vi färdas tillbaka till Ischl
samma väg vi kommit, skådande, huru
aftonsolen kastar de mörka skuggorna af
bergshöjderna öfver Hallstättersjöns nu
ännu mörkare spegel.
Allt lyckligt måste dock en gång hafva
sitt slut, och så lämnade jag Ischl, icke
utan en tanke »auf Wiedersehen», för
att uppsöka Traunsee. Utmed Traun
ångar tåget i väg, alltjämt troget följande
floden i alla hennes krökar kring de
mestadels grönklädda bergssluttningarna.
Slutligen vidgar sig dalen, och vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
