Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett minne från Gustaf II Adolfs likbegängelse. Af C. A. Ossbahr. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett minne från gustaf ii adoi.fs likbegängelse.
575
damerna med sina uppvaktande,
hofdamer och adliga fruntimmer, borgmästare
och råd från städerna Stralsund, Stettin,
Greifswald, Anklam m. fl., läkare,
sekreterare och andra furstliga ämbetsmän.
Tåget, som afslutades med trupper,
gick på detta sätt ned till redden, där
några med flaggor af svart taft prydda
»strutzer, galeier sampt spelliackter»
(mindre fartyg) lågo i beredskap att föra det
kungliga liket och änkedrottningen med
hofvet ut till den stora flottan
»uthstoffe-radh till sorgh». Efter ett högtidligt tal af
Sten Bielke gick man ombord, och med
Gustaf Adolfs lik på skeppet Nyckelen
afseglade flottan under Gyllenhjelms
befäl till Sverige.
Den 5 augusti landade den vid
åmyn-ningen utanför Nyköping, dit kistan,
öfvertäckt af vaxduk till skydd mot det
häftiga regnet, uppfördes på en af
ga-leiorna och ställdes i »den gröna Salen
på Nyköpingz Slott». Anledningen till,
att flottan ej gick till Stockholm, var,
att man, såsom redan framgår af Kongl.
Senatens memorial för Per Brahe den 15
december 1632, ansåg det konungens
lik, om det direkt fördes till
hufvudstaden och bisattes i Slotts- eller
Stadskyrkan, ej med nog solennitet kunde
beledsagas ned på Gråmunkeholmen, »utan
vore det tjänligare, att det först fördes
till Nyköping och när
begrafningstermi-nen komme med tjänlig process och
solennitet adhibitis tropheis kunde blifva till
sin lägerstad beledsagadt».
Rådet hade först önskat, att den
högtidliga likbegängelsen skulle äga rum redan
den 8 samma månad. Häremot reste sig
dock flere hinder, förnämligast
änkedrottningens önskan att så länge som möjligt
behålla Gustaf Adolfs lik öfver jorden.
Under hela färden från Weissenfels var
hon oskiljaktig från kistan, lät ständigt
aftaga locket för att ännu en gång få se
gemålens drag, förvarade hans hjärta uti
en liten guldkapsel och hade redan i
februari 1633 anhållit hos Rådet, det
konungens begrafning i hennes lifstid måtte
suspenderas. Efter hemkomsten till
Sverige förklarade hon, att liket endast med
våld kunde henne fråntagas, men lofvade
dock medgifva dess jordande, om
begrafningen finge ske i Upsala eller, enligt
en annan plan, om liket finge föras till
Strömsholm, där hon ville låta uppföra
ett monument. För att öfvertala
änkedrottningen brukade nu rådet »icke
allenast tiänlige skääl och Argument» utan
kallade äfven för detta ändamål biskop
Johannes Bothvidi till Nyköping. Om
emellertid likbegängelsen alltjämt
uppsköts, från augusti till oktober, från
oktober till februari, för att slutligen i juni
äga rum, så var änkedrottningen ej
ensam anledningen härtill. Af rådets
förhandlingar framgår, att äfven rikets
medellöshet därtill bidrog, och att, särskildt
så länge kopparn låg osåld, svårigheter
mötte att anskaffa de 70,000 Rdr reda
penningar, som ännu ansågos
erforderliga utöfver »alt hwad som behöffwes i
hwette och andre Partzeler, dhet man
haffuer vthi förråd».
Slutligen den 15 juni 1634 lämnade
likprocessionen under kanonsalut
Nyköpings slott, sedan biskop Joh. Rudbeckius
där hållit en predikan, och tågade emot
Stockholm. Öfver såväl uttåget från
Nyköping som intåget i hufvudstaden
finnas relationer, närmast, som det tyckes,
afsedda att lämna Axel Oxenstierna
underrättelse om, det jordefärden på
bästa sätt celebrerats, och vi skola blott
anföra några få drag, som utvisa
olikheter med högtidligheten i Wolgast.
Efter de ryttarfanor, 4 stycken, i fullt
harnesk, och 8 compagnier fotfolk
(Sörmlands regemente), uti fullt gevär, som
öppnade tåget, följde de på Lützens slagfält
eröfrade troféerna, 8 kanoner med 6 rust
vagnar samt 19 standar och 72 fanor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
