Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En brytning i svenska adelns historia. Af Emil Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
emil hildebrand.
adelsmannen var den personliga
förpliktelsen mot konungen. Alla undersåtar voro
visserligen skyldiga denne tro och
lydnad men adelsmannen på ett alldeles
särskildt sätt. Ytterst går denna
förpliktelse tillbaka till en forngermanisk
institution, i hvilken öfverallt i den
germaniska världen en af rötterna till adeln är
att söka, nämligen det s. k. följet, hirden,
såsom det hette i norden. Dess
medlemmar voro skyldiga att med konungen
dela ljuft och ledt, ära och byte men
också döden. Det band, som i forntiden
sammanhöll konungen och följesmannen,
var ett af de allra starkaste i moraliskt
hänseende. Därur härflöt den senare
adelns skyldighet att på konungens
kallelse icke blott följa honom i krig, utan
äfven, såsom i Sverige, att mangrant
infinna sig på riksdagar. Här följde den
konungen längre fram vid ständernas
allmänna sammankomster på rikssalen och
omgaf honom vid kröningar, bröllop och
dylika högtidligheter. Vid Kristinas
kröning möttes hon vid Ulriksdal af hela
adeln till häst, och till drottningens
hyllning kom adeln likaledes ridande,
hvar ätt för sig med alla ättemännen
samlade kring »caput familiæ».
Adelsmannen var således född till hofman eller
»aulicus», äfven om det ej kunde falla
på allas lott att komma »till hofva».
Per Brahe d. ä. ägnade ock i sin
Hushållsbok for ungt adelsfolk ett särskildt
stycke åt adelsmannen i hofvet. Bland
store herrar, hette det bland annat, måste
man göra som de, hvilka skola sköta och
tämja de stora vilddjuren, bufflar, uroxar
och elefanter, lejon, tigrar, björnar och
andra »klodjur», samt noga ge akt på
hvad de ej kunna lida. Grefve Per hade
varit »till hofva» både hos morbrodern,
Gustaf Vasa, och kusinerna, Erik XIV
och Johan III. Var hans omdöme
grundadt på erfarenheten, blir det visserligen
icke smickrande för de tre Vasaregen-
terna, men det är kanske med grefve
Pers bilder som med Homerus’, när
denne t. ex. jämför den
spartanskekonungen Menelaus i afseende på mod med en
mygga.
Då hofmannatjänst och ryttaretjänst
således voro adelns hufvuduppgifter,
kunde det sättas i fråga, huruvida någon
annan verksamhet anstode en adelsman.
Per Brahe går med en viss försiktighet
in på detta spörsmål. Ehuru
köpmannanäring synes vara adligt stånd något
förnär, så är det likväl, medgifver han,
något värre och både för Gud och
människor oförsvarligare att vara ute på
»fri-byteri», röfva och taga från andra
oför-skyldt, där man intet hafver nedlagt,
hvilket dock mycket sker, och är då,
tilllägger den hederlige mannen, mycket
bättre att lida armod och fattigdom.
Orätt vinning höfves således ingen
herreman, fortsätter han, icke heller ocker,
men fem eller sex på hundrade om året,
det kan icke vara mer synd, än det man
årligen tager i lega för hus och jord.
Adeln var vidare en jordägareklass
och den älskade jordförvärf med en
passion, för hvilken rättsbegreppen ofta
fingo vika. Det var ju ej så underligt
på en tid, då 90 % af Sveriges
befolkning lefde af jordbruk och dess
binäringar. Intet knep lämnades oförsökt, när
det gällde nästans åker eller äng, intet
våld, som hade någon utsikt att passera
ostraffadt. Inga tvister voro vanligare,
och inga processer räckte längre, än de
som gällde jord. Sådana voro så
vanliga, att namnet på rikets öfverdomstol
i äldre tider, räfstetinget, så småningom
blef liktydigt med reduktionsdomstol, och
reduktioner voro under århundraden ett
i Sverige periodiskt återkommande
sam-hällsbehof. Exemplen på öfvergrepp äro
talrika från frälsets högsta grader till dess
lägsta. Vi skola endast påminna om
Gustaf Vasas svägerska, grefvinnan Märta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
