Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Thomas Carlyle. Af Frigga Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s 64
frigga carlberg.
»offentliga tillfällen», påstår sig icke hafva
annan uppgift än att gå sysslolös på ett
behagligt ■— eller icke behagligt — sätt,
som föder barn att gå sysslolösa, men till
spinnare och gräfvare — som åtminstone
spinna och gräfva — säga: Ni,
oförskämda varelser, som producera för mycket!
— Mina ärade tullskyddsvänner, mot
hvilka inbillade, ännu rikare Eldoradon och
verkliga järnspjut rusa ni ej enligt
tyngdlagen i väg!
Har du betänkt, allvarlige läsare,
moderat-liberal eller hvad du är, att det enda
målet, innehållet och nyttan af all
förfluten, närvarande eller tillkommande
religion är endast detta: att hålla vårt
moraliska samvete och inre ljus lefvande
och klart. All religion har varit här för
att påminna oss om hvad vi redan veta,
den oändliga skillnaden mellan en god
människa och en ond, att bjuda oss
oändligt älska den ena, afsky och undvika den
andra, sträfva i oändlighet att bli den ena
och icke den andra.
Men låtom oss lämna detta om
religion, hvarom, för att säga sanningen, det
i dessa dagar är klokast att tala så litet
som möjligt. Du behöfver ingen ny
religion, det är inte heller troligt du får
någon. Du har redan mer religion, än du
använder. Du vet, att du denna dag har tio
plikter dig ålagda — och du uppfyller
kanske en. —- Men lifvet efter detta? spörjer
du. Jaså, lifvet efter detta! Gör du det
till hufvudfrågan, då synes mig din
ställning mycket betänklig. Jag fruktar du får
det inte riktigt trefligt. Odin, som endast
var en stackars hedning i »tidernas
gryning», lärde oss, att den fege har intet
godt att vänta. En som är större än Odin
har varit här. En som är större än Odin
har lärt oss — icke en större feghet,
hoppas jag. Min broder, du måste kämpa
med all kraft att återvinna din själ, kom
ihåg, att religionen är intet Morrisons
piller att köpa på apoteket, utan ett
åter-uppvaknande af själen inom dig — och
jag ber, lämna mig i fred för dina
religioner och »nya religioner» här och
annorstädes. Jag är trött på detta sjukliga
kraxande om en Morrisons-piller-religion.
Jag behöfver ingen sådan och påstår, att
den är omöjlig. Återuppväckande af gamla
döda liturgier är lika hopplöst som
fabricerandet af nya sådana. Pelarhelgon,
fanatiska eremiter och liknande — allt
detta behagar mig icke. Det är något
världen en gång har befattat sig med,
innan dess skägg vuxit som nu.
Endast en liturgi återstår oss: att bedja
genom arbete. I sanning, den bön som
höjes i en särskild kyrka, på bestämd tid
och som icke följer människan i allt
hennes görande och låtande och helgar
detsamma, hvartill tjänar väl den? Arbete
är religion. Den som inser detta, förstår
framtidens profetia, det sista evangeliet,
som i sig innebär alla de andra. Dess
katedral är oändlighetens hvalf — har du
skådat det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
