Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tyska studentdueller. Af Axel Wallengren. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
AXÉL WALLENGREN.
känsla af ansvar för hvarje ord och
handling, som duellens eviga Damokles-svärd
inskärper hos den tyske studenten, är
och måste alltid vara vaken; ty vid
förseelse af gröfre art emot god ton och
takt är utmaning till duell genast framme
— och får icke afslås, så vida den
utmanade vill anses för »honorig» och
kvarstå i sin kår. Naturligtvis få
utmaningar, som grundas på rent absurda
eller otillräckliga skäl, afböjas. Men detta
får icke den utmanade själf bedöma, utan
ett dylikt afslag fälles af en
hedersdomstol, som består af representanter för
de olika kårerna i den stad, där det resp.
universitetet är beläget. I nio fall af tio
förklarar dock hedersdomstolen att
duellen skall äga rum, och därför är
utsikten att slippa undan en utmaning
synnerligen diminutiv.
Likvisst aftaga duellerna. Detta
beror pä den omständigheten, att »kårerna»
hopsmälta. De flesta studenterna ingå
i studentföreningar, där duellen icke
finnes såsom princip — och detta särskildt
i de större städerna. I de mindre
universitetsstäderna — Jena, Heidelberg,
Bonn o. s. v. — florerar »die
Corps-schaft» ännu i yppig och oförsvagad kraft.
Men i Berlin äro kårerna afgjordt på
retur. Den kår, jag stundom besöker
såsom gäst, på grund af äldre förbindelser
med densamma, räknar knappt trettio
man men anses ändå för en af de
största, på samma gång den rymmer inom
sig några af Berlins bästa klingor, såsom
jag ofta varit i tillfälle att bevittna.
Den nuvarande kejsaren, som själf
varit kårstudent i Bonn, ser icke ogärna,
att duellschlägern då och då rasslar litet
grand; och därför blundar Berlins polis
med båda ögonen, vill absolut icke se,
att en student går med blodiga bindlar
om hufvudet helt frankt på själfva »Unter
den Linden». Det vore dock icke
rådligt för herrar bokhållare att med värjan
i hand afgöra sina tvister —- det blefve
säkert betraktadt såsom »grober Unfug»
och flux bestraffadt!
Duellen är alltså i Tyskland ett
privilegium för studenter, officerare och »den
bildade klassen» i allmänhet. I dagarne
har just en »Rittergutbesitzer» i duell
dödat en asessor, och en student sköts
ihjäl i julas vid en duell i Strassburg.
Det är alltså, som man kan tycka, ett
ganska riskabelt privilegium, och blir i
sina konsekvenser stundom fullt ut så
lifsfarligt som fordomdags den svenska
adelns privilegium att afrättas med svärd.
Att dödlig utgång likväl förekommer så
ytterst sällan, har flera anledningar, hvilka
mer eller mindre ofarliggöra duellen.
Den tyska duellen är af två slag:
»Beleidigungsduell» och den i
kårstad-garne föreskrifna vanliga »Mensuren».
Det förra slaget dueller utkämpas endast
i följd af verkliga och grofva
förolämpningar och på sabel, värja eller pistol,
de senare utkämpas på order, och
vapnet är då »Schläger», en lång smal
hugg-värja.
Denna senare art af duell kallas på
fackspråket »Mensur», och är den
egentliga karakteristiska studentduellen . . .
När den unge studenten kommit till
universitetet och låtit sig inskrifvas som
aktiv medlem af en kår, kallas han
officielt för »Fuchs» (= recentior eller
no-vitie på svenskt studentspråk), ända tills
han blifvit »Bursch» (= junior). Detta
senare kan han, enligt kårstadgarne, icke
bli förr än han med heder fullt
»com-mentmässig» utkämpat tvänne mensurer.
Därpå måste han ägna en god del
af sina två första »semestrar» (=
terminer) till att gå på fäktsalen och öfva
sig. Äfven där går det ganska hett till,
och om fingrarna då och då få en liten
skråma eller hufvudet en bula •— det är
icke så noga! Blod skall ju ändå förr
eller senare flyta, och då är det ju bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
