Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En sommarvandring i Östergötland. Af Mathilda Lönnberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
MATHILDA LÖNNBERG.
bekvämare landsättning och lättare flyta
öfver undervattensgrunden ute i sjön.
Slutligen kommo vi dock intill bryggan
och klängde oss upp på den. Äfven
det icke utan svårighet, ty den är
beräknad för höga pråmar men icke för
låga segelbåtar.
Härifrån anträda vi vår vandring
uppåt skogarne. Att börja med följa vi
sjöstranden öfver en sidländ äng, som
dock nu är torr, och så komma vi in i
parken vid Ysunda. En å faller där
uti Glan, och öfverskuggad af alar slingrar
den sig fram på det behagfullaste. Gärna
skulle vi hafva velat dröja här en stund
och klättrat uppför det höga berget
bakom Ysunda och från bergets topp
skådat ut öfver den vackra Ysundaviken med
sina omväxlande stränder och sitt klara
glittrande vatten, men vi måste skynda
framåt. Den väg vi ämnat
tillryggalägga i dag är icke så kort. Vi lämna
alltså Ysunda, under det att vi följa ån,
hvilken vi öfvergå på en bro, och stiga
sedan uppåt bergen. Inom kort utbreder
sig sjön Omlängen för våra blickar. Den
omgifves af höga, till större delen med
löfträd öfverväxta stränder med ett
utseende af lugn och stillhet, som gör ett
mäktigt intryck på vår landskapsmålare.
Han ångrar uppenbarligen sitt löfte att
blott se.
Vår väg för oss genom några ängar,
på hvilka höet ligger utbredt och fyller
luften med sin vällukt. I en dal är det
redan inbergadt, och en flock kor beta
förnöjda i skuggan eller stå idisslande
ute i vattnet och njuta sin tillvaro under
den vackra sommardagen. Snart
förlora vi Omlången ur sigte och fortsätta
vår vandring än vidare uppåt. Vägen
är icke synnerligen bekväm, det är
knappast annat än en gångstig, ehuru det
nog märkes, att den äfven brukas för
åkning. Det måtte emellertid sällan ske,
ty på ett par ställen har man i stället
för grind satt öfver vägen ett »led»,
hvars stänger måste plockas ned en för
en och åter läggas till rätta, när man
färdas vägen fram. Efter några minuters
vandring se vi åter ett vatten skymta
fram emellan träden. Det är sjön
Ski-ren och där invid ligger Skirnäs —
första målet för vår vandring.
Byn har ett obeskrifligt täckt låge
emellan löfträden, och där i sluttningen
nedåt sjön synas äfven små trädgårdar.
Här bor en gammal vän till mig, som
jag lofvat besöka, ehuru uppfyllandet af
detta löfte blifvit uppskjutet år från är.
Men se där kommer hon oss till mötes!
Det är en medelålders kvinna med
grofva drag men vänliga] gråblå ögon.
Hon skuggar för ögonen med handen
och vet icke, om hon ser rätt.
»Ah, kära», — utbrister hon, — »jag
tror inte mina ögon.» Och så skaka
vi hand med henne och föreställa vårt
sällskap.
Nu skulle vi gå in, nu skulle hon få
koka kaffe åt oss, och medan kaffet
kokade skulle vi dricka hallonsaft.
»Skada, att jag inte har så
ordentligt», — sade hon — »det är fredag,
och lördagen är, som ni vet, skurdagen.»
Stugan ser emellertid inbjudande ut.
Golfvet är hvitt och öfverströdt med
enris. Gardinerna äro bländhvita, fönstren
klara och de enkla möblerna väl
dammade. I det ena fönstret synes en hel
liten »fönsterträdgård» — en ovanligt
stor och vacker Kristi korsblomma med
sina egendomliga blå blommor, en
grönskande akacia, en frodig cypress, ett par
pelargonier, en »knölrots-begonia» af
denna sort, som allmogen kallar »lifvet
och döden», samt slutligen en månadsros.
Det är en hvarken dyrbar eller
sällsynt samling, men växterna äro väl
skötta och föröka trefnaden i det enkla
hemmet.
Husets båda döttrar lade servet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
