Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Physiologus eller den naturkunnige. Några blad ur medeltidens symboliska zoologi. Af Carl Forsstrand. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PHYSIOLOGUS ELLER DEN NATURKUNNIGE.
29 7
dräkt. Det är nu tydligt, att panterns
fläckiga fäll betecknar frälsarens
mångfaldiga dygder,’hans vishet, allmakt, nåd,
härlighet, rättfärdighet o. s. v., att hans
tre dagars sömn betyder Kristi vistelse i
grafven och att draken är den
ondskefulla människan, som ej vill höra Guds
ord eller kan fördraga dess sötma. Men
därigenom att pantern genom sin
behagliga lukt lockar de menlösa djuren till sig,
betecknar han äfven djäfvulen, i enlighet
med Jeremias’ ord: Kan en neger
förvandla sin hud och en panter sina fläckar?
v
del att undgå fiendens förföljelser, och
så snart hon gifvit lifvet åt den lille,
vadar hon ut i en stor sjö eller flod och
vistas där en tid med ungen, hvilken
blott på det torra är utsatt för faror.
Elefanten är klumpig till
kroppsbyggnaden och har ingen annan mun att äta
och dricka med än en stor trumpetlik
tarm, skrynklig som en stöfvel och tjock
som ett muskedunder, ty han kan med
den tarmen sluka en människa. Då han
vill hvila sig, så sätter han sig på
bakbenen, men han böjer ej alla fyra benen
bäfvern. efter karajan.
Elefanten är det största djuret på
jorden, och han har mycket förstånd.
När hvart tredje år tiden är inne att han
önskar sig en afkomling, så vandrar han
med sin maka till ett berg i de lyckliga
ängder, hvarest det jordiska paradiset
fordom var beläget och där kärleksörten
mandragora växer. Honan plockar först
af frukten och öfvertalar därpå hanen att
smaka. Efter förloppet af två år begifva
de sig åter ut på fria fältet.
Elefanthonan är nu i stor oro och rädsla för
draken, som lurar på stunden för hennes
nedkomst och vill uppäta hennes unge.
Men modersinstinkten skänker henne me-
på en gång, ty då skulle han, som ej
har några knäleder, ej kunna resa sig
igen. Fördenskull sofver han också
stående, lutad mot ett träd. Då jägarne
vilja fånga honom, utforska de de ställen
och träd, som han väljer till sofplatser,
och därefter genomsåga de trädet så när
som på en tunn flisa, så att elefanten,
då han lutar sig däremot, faller omkull
under jämmerligt skrik. Vid hans
nödrop kommer en stor elefant men förmår
icke lyfta upp honom, hvarföre båda böla
starkt. Då komma tolf andra stora
elefanter, men ej heller de kunna lyfta upp
honom. Nu uppstämma alla tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
